Senaste inläggen

Av Natali - Måndag 7 nov 10:27


Snön har kommit och det är rätt vackert ute. Jag hoppas verkligen snön stannar nu. Det är ju vinter och blir så mycket ljusare med snön! Blir så mörkt och trist utan snö. Men att hoppas att snön ska stanna redan nu i november är kanske för mycket att hoppas på? De ska ju dessutom bli plusgrader senare i november.


     

MIn första rejäla Havsöring. 60 cm och nu ligger den i frysen. 


I övrigt har jag fattat en del beslut. Jag har ju fisket rätt mycket i sommar och har i stället inte ridit så mycket som hag tänkt. Ridningen är ju bra för hästar var ju mitt liv. Men Fiske har också varit en del av mig. Eftersom det nu också verkar som jag blir mera aktiv i fisket (har ju rent en liten små sponsor också ju) så tänkte jag att jag känner att fiska några gånger i månaden ger mej lite mera just nu än att komma upp på hästryggen en gång i veckan. Dels så vill jag jobba med hästen och mig själv. När jag bara får till en gång i veckan så blir det ingen kontinuitet i det hela. Så jag tänker att fiska ger mer. Frisk luft, motion och social samvaro. Från att alltid fiskat själv så har jag helt plötsligt lärt känna massa nya människor och är helt enkelt sällan jag fiskar själv numera. Känns underbart!


 


Jag har en ny katt. En hemvändare kan man säga. S*Kattmillas Gin n Tonic. Hon flyttade till mig från uppfödaren, min bästa vän, Camilla. Sen efter personliga omstädigheter hamnade hon hos fodervärd och där fick hon stanna och hon fick ta över henne. Nu har hon kommit tillbaka och jag hoppas nu att hon är dräktig. Min första kattungekull på länge. Lite tidigt än att se om hon är dräktig, men jag hoppas.


 

Från fisket i norge när vi hälsade på för två veckor sedan.


I mitt liv har det hänt ännu mera. Jag har träffat någon. Som jag inte planerade och som jag inte trodde. Men det hände. Känns helt underbart och jo, jag känner mig lycklig. 


   


Vill också visa en bonusbild på min älskade son. Från halloween. Ja, utklädnaden får ni ju gissa själv.


  


Nu är inte allt lyckligt i mitt liv. Men det känns om jag befinner mig i en liten Lyckobubbla. Dock har jag kvar mitt mående och är fortfarande däckad. I fredags fick jag dessutom min andra migränattack inom samma vecka. Denna gången hjälpte inte någon medicin, så jag blev helt däckad och väldigt illamående. Jag hoppas fortfarande på en snar utredning om Me men det är säkert i alla fall 6 månader bort. Skillnaden är att jag ser framåt. Jag har ett hopp om att jag, hur det än bli med mitt mående, ändå kommer få ett bra liv.



ANNONS
Av Natali - Lördag 8 okt 23:14

Att våga lita. Det kan vara jätte svårt.
Det finns så mycket i livet som man ska lägga sin tillit på. Så mycket av det har gått fel i mitt liv.
Att våga lita på min inre röst, min intuition. Egentligen är det sällan den har haft fel. Det är andra saker som gjort att jag struntat i den rösten. För en önskan att vara någon annan. Lite förenklat.
Att ha tillit till de som står en närmast, eller ska stå en närmast, har ibland visat sig vara fel tillit. Så jag har sagt åt mig själv att aldrig lita igen.
Men jag är den jag är. Jag vill tro gott om alla.
Jag har med tiden byggt upp en rätt rejäl försvarsmur, även om den har sina svaga punkter. Åren har dock lärt mig att det kanske inte är så att jag kan ge min tillit till en del. Ja, kanske en hel del människor.
Men ibland kommer det tillfällen. Min intuition säger åt mig att jag faktiskt kan tillåta mig själv att tro och att lita på. Dock blir det istället svårt att ge mig själv tillit. Känner jag verkligen rätt?
Jag vet någonstans att jag kan lita på min intuition men att våga lita på mig själv har på ett sätt visat sig vara det svåraste.
Att våga lägga bort rädslor och min egen osäkerhet.
Att våga lita på mig. För att kunna våga lita på andra.

ANNONS
Av Natali - Söndag 2 okt 23:06

Jag har redan många gånger skrivit om att vara lycklig. Att det är min önskan.
Men jag lever också efter ett till ord. Faith. Då pratar jag inte religion. Utan tron på en morgondag. Om den innevarande dagen inte är så bra så tror jag alltid (försöker alltid tro i alla fall) att morgondagen blir bättre.
Att alltid blicka framåt och vilja resa mig imorgon och möta dagen.
Att gå en stig och att alltid ha en förväntan och nyfikenhet att vilja veta vad som kommer bortom kröken.
Det kan ju faktiskt vara det bästa du någonsin upplevt som finns där, på andra sidan morgondagen.
Jag kommer aldrig sluta tro. Tro på att imorgon kommer resten av mitt liv.
Det trixiga kan ju vara att inte glömma bort det underbara som händer idag också. Att kunna stanna upp här och nu och njuta av tillvaron där du är. Det finns alltid något bra i dagen och det kommer alltid något bra i morgondagen.

Av Natali - Torsdag 29 sept 10:00

Börjar med en riktig härlig bild jag fick på "Shelly". Mammas vovve. Som jag kommer vara deltidshem till nu så länge mamma jobbar. Hon behöver det och jag behöver det och vovve börjer det. Alla vinner på det.


 

Så vad häder annars?


Har fiskar lite. Men inte fått riktigt något efter Norge. Hade dock en rejält fin strömgädda på kroken vid utloppen vid kraftverket. Tyvärr lyckades den dra ner och runt någon sten eller skrot. Så linan snärte av sen. Första gäddan på långe som jag rent tappat så! Så, planen är att få komma tillbaka snart och försöka få upp den! Måste bara införskaffa lite mera flöten, då gäddan drog med en massa lina, tafs, trekrok och flötet...  Jag får ju som blodad tand. 


 

Umeälven, en underbar höstfiskdag.


Var hos läkaren idag. Blodtrycket är nu nere på nästan normalt. Inte riktigt, men det har gått ner. Känns otroligt lättande. Lite mera utredningar och väntar på arbetsEKG och ultraljud på hjärtat. Hon dubbelkollade triggerpunker för Fibron, vilket inte var någon tvekan. Jag hade väl lite hoppats på att det kanske inte egentligen skulle vara fibro längre. Nåja, MR på hjärnan var i alla fall helt normalt och det vara innehåll där. Nu senare idag väntar skiktröntgen på njurarna. Bra att göra bort. En väldigt positiv grej som jag faktiskt egentligen inte tänk så jätte mycket på är ju att jag faktiskt gått ner i vikt. När jag tänker på vad jag nu gick upp efter min operation, alla mediciner och allt, så är det faktiskt över 6 kilo, kanske till och med 7 kilo. Sista tiden har det varit en väldigt långsam, men väldigt stadig nedgång. Perfekt tänker jag. 


 


Holmsund, tidig morgon i en havsvik.


Hösten är en riktigt trevlig årstid tycker jag. Friskt i luften och härligt. O lite fiske på det.


Sen är det lite andra grejer som händer. Väldigt roliga och saker som gör mig väldigt glad. Minns ni att jag tidigare sagt att jag fick en fråga vad jag ville bli när jag blir stor. Mitt svar blev kort och gott; -Jag vill bli lycklig! Det är den stora biten. Jag börjar känna lite av den lyckan, många små saker som börjar kännas bra. VIssa saker känner jag att de får ni vänta ett tag till på.   


Nu ska jag ta lite kaffe innan jag bestämmer om jag fixar stallet idag utöver röntgen och lite till. Men rida ut en sväng kändes rätt rogivande idag...


 

Min nya "hemliga" bäckröding/örings bäck. Så mysigt är det att få komma ut ibland.



Av Natali - Torsdag 15 sept 22:34

Ibland blir det för mycket. För mycket som händer på samma gång. Så är jag övertygad om att alla har det i sitt liv. Helt plötsligt klumpar allt ihop sig och allt ska hända på samma gång.
I mitt gamla liv, ja, då klagade jag lite men oftast gick det ju ändå förhållandevis bra. Fick ta lite mer en period eller sova en timme mindre ett par dagar.
Numera blir det fortfarande så. Det kommer perioder då det är mycket som händer och allt händer på samma gång.
Skillnaden är att jag inte längre klarar av att det blir för mycket. Även om det förhållandevis ju är pytte lite saker så är det ändå för mycket.
MR röntgen. Möte med psykolog och läkare på stressrehab. Ridningen. Läkarbesök. Akutbesök. Köra och hämta katt (oplanerat) köra och lämna löpande hona. Hälsa på en kär vän och få följa med ut med häst och vagn och dessutom hälsa på på ridskolan i övik och kolla på lektioner. Köra bildelar till mamma. Köra sonen till grejer. Möte på skolan. Ungefär så har de sista dagarna sett ut, eller sista 1.5 veckan.
Det är för mycket.
Så min lärdom av det här?
Jag måste styra, även läkarbesök och skolmöten, så väl som de få egna roliga saker jag gör. Helst ska det bara vara en sak varann dag. Så att det inte händer något annat dagen efter jag gjort något.
Men, åh så svårt det är.
Katthämtande och lämnade hade jag ju kunnat välja att inte göra. Men jag vill. Jag har ju så småningom en kull på g. Att inte stanna och hälsa på min vän och sova över, ja, visst hade jag kunnat välja att inte. Men jag vill.
Läkarbesök på stressrehab. Ja visst, det hade jag kunnat omboka. Men bättre att göra bort.
MR röntgen. Visst, också ombokningsbart. Men det ville jag göra.
Akuten. Visst. Hade kunnat välja att bara ligga hemma och vila. Men nya symptom och bättre att få kollat.
Ridningen har jag redan hoppat över så mycket så vill inte. Men visst hade jag kunnat.

Imorgon kommer katten hem från parning. Jag fick se mig besegrad och beslutade att ta emot hjälp att få henne till umeå.

Jag måste sortera och även avboka /omboka läkare och annat. Både måsten och saker jag vill.

Så mitt mål. Att sortera och börjar planera upo mycket noggrant och dessutom se till att jag får vila mellan.

Så godnatt.

PS. Sista fisketuren. Fick en av de mindre gäddor jag sett.

Av Natali - Söndag 11 sept 17:24

Sitter utanför saga gallerian och väntar på min älskade son. Jag älskar honom över allt annat! Jag vore verkligen inget utan honom.
Jag är glad för otroligt mycket i mitt liv. Kanske mer nu än när jag var frisk. Jag har extremt lite stress och har hittat mitt sätt att se det positiva. Att inte fastna i en negativ spiral. Att glädjas åt den goda maten jag lyckats laga, de vänner jag har, mina katter. Att jag har en lugn och bra ställe att bo på.
Dessutom har jag fått låna in en nygammal hona och ska ta min första kull på jätte länge. (tack vare min bästa vän Camilla som stöttar mig genom allt). Det är en hona jag i början fick ta över från Camilla, men livet ändrades och det ena ledde till det tredje och det slutade med att fodervärden fick ta över den katten. Som nu kom tillbaka till mig.
Jag har varit och fått jätte häftiga fiskar i Norge! Något jag kommer leva med länge. Håller redan på att planera in nästa års resa dit. (fyller ju 40 så tänkte mig dra ihop en 40 års resa och få lite bidrag till min kostnad).
Men då kommer sådana här dagar.
Jag ser folk som joggar, tar cykel dit de ska, långpromenader och kan vara aktiv. Bara tanken att kunna ta cykeln iväg någonstans! Jag kan inte det.
Sådana här dagar när jag är inne i ett skov, som dessutom blir värre och värre. När jag får kämpa att bara ta mig igenom dagen.
Jag vet inte ens vad det är som hänt i min kropp. Två och ett halvt år senare!
Just idag hade jag bara velat dra täcket över huvudet och inte kolla upp förrän nästa vecka.
Åter igen har jag tagit ut mig. Gjort för mycket.
Sådana här dagar vill jag inte vara med om. Men de kommer mer och mer.

Av Natali - Söndag 7 aug 13:27

Min plan idag var att städa lite, starta igång diskmaskinen och snabb sätta ihop tårtan. Så jag i alla fall har något att bjuda på. Tanken var att i alla fall min älskade son och min finaste lillasyster ska komma.
Jag är inte så förtjust i tårta själv men tycker att det är roligt att baka och framförallt dekorera tårta. Så i vanlig ordning var planen att göra egen från grunden inkl sugerpaste och dekorera fint. Men insåg att det inte skulle funka. Så köpte färdig sugerpaste och en botten som är klart.

Men. Just nu fixar jag inte ens det. Fast jag är totalt slut och kroppen protesterar på lite sätt den inte gjort förut så ligger jag ändå här i sängen och är så otroligt tacksam!

Denna sommaren har jag kommit ut och fiska! Har massa minnen att se tillbaka på. Även om jag inte fått några stora fiskar så har jag fått fisk och fått umgås med vänner samtidigt. Måste erkänna att just nu är tårar inte långt borta. Inte för att jag är ledsen utan av tacksamhet! Tänk vilken otroligt bra sommar jag redan haft! Förra sommaren och året före det kunde jag ju knappt ta mig hemifrån.

Dessutom är inte sommaren slut och mera är förhoppningsvis inplanerat i fiskeväg! Bara så otroligt tacksam över vad jag faktiskt fått denna sommar!

Av Natali - Måndag 1 aug 12:32

 

Jag kommer nog aldrig till fullo acceptera den jag är idag. Sådana här gånger då jag vet att jag gjort för mycket och helst bara ska ligga i sängen några dagar, för att inte krascha totalt. Jag anklagar nog mig själv för att vara lat tror jag. Fastän jag vet att det inte är av lathet.

Vad än livet har kastat åt mig, så har jag i alla fall inte gett upp. Det är svårt det där att stoppa sig själv. Att inte göra något när man så gärna vill. Jag vill inte ligga i sängen hela dagen. Vill inte bara sitta i soffan. Att komma ut, umgås med människor och se solen. Istället sitter jag här, äntligen har jag kunnat äta, med persiennerna nerdragna. För soljuset är för ljust helt enkelt.


Jag tillhör ju de som uppfostrats att gå ut så fort det är fint väder. Eller uppfostrats var väl fel ord. Jag har formats i min uppväxt av det liv jag levde, att gå ut så fort det är sol. Kanske inte bara sol förresten. Att vara ute även i regn har aldrig stört mig egentligen.


Men saken jag tänkte komma till är; Att när jag känner att jag börjar ha gjort för mycket, så blir det ibland tvärtom effekt. Istället för att acceptera detta så vägrar jag att acceptera. Så vad gör jag? Jo självklart envisas jag att gå ut och göra saker. Fiska, för att det får mig att må bra! Umgås med vänner för att det får mig att glömma min onda kropp. Går ut och går med musik, för musiken får mig att tänka på annat. Jag hittar på allt möjligt ibland, bara för att skjuta upp min krash. Vilket i sin tur såklart inte leder till att jag inte krashar, utan att det blir ännu värre. Istället för att bara behöva ligga still och vila, protesterar kroppen med yrsel, illamående och massa annat. Så nu har jag kommit till det stadiet att jag måste sitta/ligga stilla en timme efter jag klivit upp, för att kunna ens tänka på frukost.


Så, när ska jag lära mig? Troligtvis kommer jag aldrig acceptera att jag är sjuk. Jag kommer anpassa mig mer och mer ja, för jag har fått anpassa hela mitt liv redan som det är. Men jag kommer aldrig sätta mig ner där jag är och känna att det är ok.


Förväxla inte det med att jag ser på livet negativt, för anpassningen gör att jag har insett att ska jag ha någon glädje i livet, måste jag se på glädje på det jag har, inte det jag hade!


 

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016
>>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se