Direktlänk till inlägg 17 januari 2014

Mitt yttre skal, är det det som räknas?

Av Natali - 17 januari 2014 08:06

Varför ska det vara så viktigt med vad folk tror och tycker om en?


Ja, för så speglas ju hela samhället. Ett kvinooideal som alla ska sträva efter. Var det bättre förr? Det har ju växlat. Från både smal till mullig sen tillbaka igen. Nu idag ska en kvinnokropp vara smal, hård och vältränad. För att man ska ha kontroll, inte bara på livet, utan på sig själv också. Man ska visa upp att man har kontroll på allt. Så jag då? Som faktiskt inte "har kontroll"? Eller är det så att jag inte bara vill?


Visst är det så att jag alltid velat. Som ung var jag om än inte, smal, hård och vältränad,  men jag var inte alls som idag. Jag har alltid (nästan, föturom de åren efter sonen föddes, då jag blev sjuk) hållit igång. Jag har joggat. Jag skulle nära nog springa en maratonsträcka ett tag. Jag joggade nog nära en mil ett par gånger i veckan under delar av tonårsperioden. Förutom att jag hade hästar som skulle jobbas och motioneras förstås. Så nä, dålig kondis hade jag inte. Men ändå har det alldrig kännts som om jag skulle kunna leva upp till samhällets syn på hur en kvinna ska se ut?! Är detta ett bra sammhälle då?


Ska jag alltså bemötas av hur jag ser ut istället för hur jag egentligen är inombords? Vem jag på riktigt är, spelar det någon roll? Är en kvinna bara en kropp och ska gå i kort kort med knallrött läppstiftoch vara sekreterare? Är det så man ska vara? Trådsmal? Skrika så fort det springer en sork på gårdsplanen och ställas sig på en stol? Tänka på mode och shoppa kläder, för att framhäva sitt vackra yttre?


Jag har ju en son, som inte verkar påverkas alls av ideal. Han får jag tvinga att tänka på vilka kläder han har på sig till skolan eller att nu MÅSTE han klippa håret igen. Det är inte öht viktigt för honom. PÅ ett sätt känns det skönt. DÅ är inte livet så omständigt. Men jag hör, läser och ser unga tjejer som måste ha bh redan i lågstadiet. De sminkar sig. De har smycken och hål i öronen. De håller koll på sin vikt och bantar, trots att de redan är smala. Men det är ju så samhället speglar hur en kvinna ska vara.


 


Visst kommer det i reklamen andra kvinnorkoppar emellanåt. Men en kvinna är ett objekt. Ja så känns det ibland. Om man kollar på reklam. Reklam för kvinnor kläder, ja, trådsmala modeller nära nog oavsett. Reklam för män, ja,  en parfym för män, kan innebära bara en lättklädd kvinnokropp. Det behöver inte ens vara en man med i reklamen, i produkter för män. Men tror det är väldigt sällan det bara finns män med.


Så, jag inser ju att jag öht inte är instressant. Jag ser ju inte ut som idealet alls. Så en del av mej känner att, jo, ska sträva efter att se ut som idealet. För att vara en i det mänskliga samhället. Jag behöver banta, väga varje matbit och tänka på allt jag äter. Motionera varje dag, helst kanske gå ner 20 kg igår? Bara att hålla stenhårt?


Men så känner jag att jag blir rätt så arg! Varför ska jag behöva anpassa min egen kropp till något idiotiskt ideal som samhället byggt upp! Bara för att passa in! Då blir jag rätt förbannad och tänker att jag totalvägrar. Jag ska faktiskt kunna duga som jag är! Varför kan man inte göra det?!


Jag är ju den jag är inom mej, oavsett hur mitt yttre skal är!? Får jag mera framgång om jag har rätt BMI? Blir jag trevligare och mera omtyckt? Förändras jag om jag går ner en massa kilon? Visst, kanske jag skulle bli mera omtyckt, men på rätt sätt? Skulle tex män tycka mer om mej för den jag är inuti om jag vägde 10 eller 20 kg mindre? Skulle jag få mera vänner? Skulle de män, som skulle tycka om mej mera om jag vägde mycket mindre än nu, vara bättre på nägot vis än om det tycker om mej idag? Skulle jag vilja gå ner för att bli omtyckt? Ja återigen, en del av mej är så påverkad av dagens ideal att jag skulle vilja. Men så finns förnuftet och mitt hjärta som säger att det ska ta mej tusan inte spelan någon förbannad roll! Eller hur!?


Nedan, en bild på olika kvinnokroppar, från några tusen år tillbaka.


 


Jag tror knappast att livet blir så mycket bättre om jag går ner en massa kg. Egentligen.


Men sen är det så, att jag tycker om att röra på mej och vill gärna känna att jag får jobba med kroppen. Att få och kunna ta i. Så därför är det så att jag har börjat motionera lite mera. Inte för att anpassa mej till något ideal, i alla fall inte grundsyftet. Utan för att själv få känna att kroppen blir piggare. Jag tror aldrig att jag någonsin kommer kunna passa in i något samhällsideal. Så enkelt är det. Kalla mej vad tusan du vill, för mitt liv blir ju knappast bättre om jag går ner 20 kg? Det innebär väl att jag måste tappa drygt 1/3 av mina muskler också? För jag är ingen svagis. Jag bär två 20 liters dunkar med vatten till hästarna varje dag, lyfter massa hästdynga, bär hö, lite allt möjligt. Så jag behöver min styrka och ska jag bli en "modetjej" så tappar jag min styrka. Så nä, även om jag kanske själv gärna skulle vilja bli kvitt mitt extra hull, så gör jag det inte för någon annans skull än för min. Så ska det i alla fall vara.


Har gått ner lite i vikt, eftersom jag ändå rör på mej så mycket som jag gör. Men kommer (hoppas jag) aldrig göra det för någon annans skull, för att någon ska tycka bättre om mej. För så enkelt är det, tycker folk inte om mej för mitt yttre nu, så kvittar det ju. För skulle då då tycka bättre om mej om jag vägde 20 kg till, så kan ju dessa människor egentligen inte se längre in än det yttre skalet?!


 


Jag ska duga som den jag är idag! Visst ska jag väl få kunna göra det?! Varför ska samhället vara så att man ska dömas som kvinna av mitt yttre skal, istället för mitt intellekt eller den jag egentligen är!?

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Natali - 3 augusti 2019 09:36


Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Av Natali - 4 juli 2019 14:34


Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Av Natali - 20 juni 2019 13:01


Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Av Natali - 7 januari 2019 07:25

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Av Natali - 17 november 2018 18:51


Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2014 >>>

Arkiv

RSS


Skapa flashcards