Ja. Vad tänker jag med egentligen. Jo, har länge tänkt och velat. Faktiskt. Nu har jag väntat sen sen sommaren på ledigt jobb. Så kom det. Medans jag var skadad och knappt kunde sitta. Nu har jag ansökt till deltidsbrandman.

Så vad tänker jag då på? Jo, det skulle vara en enorm, ofantligt stor, ja just nu i min värld, lika stor som universum, om jag faktiskt klarar fystest och jobb som brandman. Varför? Jo, jag var ju sjukpensionär en gång i tiden. Jag orkade ju inte ens bara vara hemma och hålla ordning på huset, matlagning och sonen själv. Att någonsin kunna tänka på att jobba det fanns inte på min lilla världsbild då. Vad har ändrats?

Jo, jag har inte mindre ont. Egentligen inte alls mindre ont. Jag har bara högre toleransgrad för min smärta, eller nä, jag har lättare att tänka bort min fysiska smärta idag. Jag har förstås fortfarande bekymmer att orka med allt som ska göras hemma. Att hålla hemmet välstädat. Visst ser det hemsk så jag skäms vissa gånger. Men då har jag ett val. HUr skulle ni valt?

Om jag städar och håller hela hemmet och omgivningen kliniskt rent och dammat så är det ju utan tvekan så att jag inte skulle orka med att försöka mej på att jobba. Ja frågan är om jag då skulle prioritera hemmet så mycket att det blev lite överslag och smärtorna kändes så mycket att jag knappt skulle kunna orka jobba halvtid. Eller så finns det valet att städa och hålla det nödvändigaste, ibland blir det lite rörigt, men faktiskt känna glädjen och orken att jag jobbar heltid. Så jag har gjort valet att inte städning och hemmet kommer först. Så småningom kanske jag orkar med båda. Men för mej är det självklart att jag gjort rätt val. Att se att jag faktiskt orkar jobba är ett lyft, jag som aldrig hade trott det, om jag får tillbaka 10 år.

Så brandman?

Ja, det skulle vara en enorm vändpunkt och avstamp för mej. Att från att vara helt smärtbunden och knappt klara av att kliva upp, till att vara så stark och fysisk ok att jag klarar av ett så tungt jobb som brandman! Vilket avstamp för någon med Fibromyalgi och som tidigare var sjukpensionär! Eller hur!

Så självklart kommer fystestet vid helt fel läge! Först en skada i fyra månader, som har gjort att jag knappt kunde vara ute o gå. Sen fick jag nu flunsan och legat i sängläge i en vecka. Penicillin äter jag fortfarande ju. Men jag ska prova ändå. Klarar jag det trots allt så vet jag ju att jag klarar själva jobbet! Så ikväll blev första provet. Simprov. Ett enkelt sådant, men lite jobbigt kommer det nog bli, då jag legat sjuk och idag är nästan första dagen jag kommer börja jobba igen. Sen om 7 dagar det stora fystestet! Men jag ska prova och jag hoppas verkligen att jag har så pass bra grundkondition att det går trots allt! Jag ska!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...