Alla inlägg under april 2014

Av Natali - 14 april 2014 21:05

Vilse. Ja, är rätt vilse i livet igen. Vänner som jag nyligen pratat med skrattar (med mej) o tycker ju att ja, varför inte ställa till det besvärligt på riktigt, när jag ändå håller på. Allt jag vill ha är ett tryggt liv där jag inte är ensam. Nu tänker jag inte på att jag måste hitta någon att gifta mej mej (för det tror jag aldrig jag kommer göra om), men att alltid känna att jag har vänner runt mej och att jag aldrig har sådana här kvällar där jag är ensam, fast jag inte vill det.


Just nu har jag sett Gatsby. En film som stämde in i min sinnestämmnig rätt bra. Älskar när handligen är oföutsägbar och lagomt rörig. Undefär som tex Sincity också. Men just nu fick det mej att vara ännu mera hängig. Ja, just nu är det annat som också påverkar, riktigt, riktigt jättemycket. Men jag vet att det är övergående och kommer så småningom bli bra det också.


Ändå kommer jag nog aldrig komma ifrån att någonstans djup inom mej finns de dära hjälnspökena, från förr så klart, att jag är livrädd för att bli ensam, eller övergiven. Återigen pratar jag socialt. Jag behöver känna att jag kan duga som jag är och ändå tillhöra. Inte fortsätta vara kamelionten som jag är. Jag vill vara jag. Men vem är jag?


Allt jag just nu vet är att jag inte kan sitta här i en husvagn själv många kvällar till. Tur att jag kommer åka bort nu några dagara i alla fall. Så kan jag få lite socialt utrymme. Att få tillhöra och få vara någonstans där man är medräknad. Sen spelar det ingen roll om jag mekar bil, tränar hästar eller sköter exotiska djur. Det som alltid kommer att vara nyckelpunken för min existens är att få veta att jag är den jag är och att jag tillhör.


Nu ska jag försöka få någon sömn.

Av Natali - 10 april 2014 21:58

Kände att något behövde jag skriva, men sen blev det ide torka.


VI har alla våra skelett i garderoben. Saker vi gjort som vi inte helst vill kännas vid, som vi ångrar eller som inte är så stolta över. Jag har många sådan i min uppväxt. Jag har vuxit upp med tankarna på allt jag gjort fel, allt det negativa har jag alltid burit med mej. Då överskuggas ju allt det där som kanske faktiskt var bra, de roliga och trevliga som hände, de finns inte kvar, för allt det negativa överskuggar det. Då såg jag allt som var dåligt, allt det som jag misslyckades med. Ja, självkänslan var ju liksom inte på topp. Ja, kan ju inte säga att det är på topp nu heller, men det är en enorm skillnad.


Jag har ju liksom blivit uppvuxen med att jag trott jag var dålig. Men idag funderar jag på om det faktiskt var så dåligt som jag minns det. Visst hade jag en riktigt jobbig uppväxt. Jag hade ingen trygghet och ingen glädje, som jag minns det så var allt mest grått och jobbigt. Men riktigt så illa tror jag inte det var. Utan det fanns säker ljuspunkter där. Vissa som jag fortfaranda sparar på och har kvar. Min första lilla ponny, "min" Bambino. "Min" fisketjärn, som jag fiskat i sedan jag var tre år. Dit åker jag fortfarande så många år senare. Där infinner sig lugnet och en llycka o ro i själen. Så det kan inte ha varit så dålig upplevelse där.

Jag åkte gärna på olika saker och fick kontakt med många olika människor. Helt nyligt kom ett minne tillbaka. Det var när jag bodde i växjö, under en husdjurmässa. Det var mässa några dagar och jag var där varje dag. Men jag var inte hos de små fluffiga djuren. Jag hänge hos boaormar och tigerpyton. Jag blev fotad med en av de större (en gul färgvariant) och jag skulle minnsan hålla hela ormen själv, trots att jag fick ta i så jag blev alldeles knallvit.


Jag hade också enormt tur som liten. Köpte jag en lott, ja då vann jag. Det var lite åt Alexander Lukas hållet (i Kalle anka). Även om jag inte vann någon storvinst.


Nu känns det som min tur inte riktigt finns. Jag har flyt och tur ibland, men så känns det som livet drar undan mattan under mina fötter och jag trillar ner igen.


Men något har jag lärt mej om mej själv. Jag behöver vara med människor. jag är social och behöver vänner runt mej. Tillåter jag att de som vill vara vänner med mej får komma in, så är de vänner på riktigt. Det är jag som håller dörren stängd pga allt jag upplevt tidigare. Även om jag fortfarande kan känna oro att våga lita på människor så känner jag nu att det finns ett otroligt underbart nätverk av människor och vänner runt mej, som finns, bryr sig och vill hjälpa.


Just att klara av att ta emot hjälp. Det kunde jag inte förut. Fortfarande känns det väldigt, väldigt jobbigt inom mej att be folk om hjälp. Jag har alltid en oro inom mej att det inte alls är så att de som hjälper vill eller kan. Att de tycker jag är jobbig och är ar gpå mej inombords. Men börjar så sakta inse att det kanske inte är fallet. Kanske vill människor gärna hjälpa. Även om spärren är kvar så kommer jag numera till den insikten att jag inte klarar allt själv. Jag börjar våga be om hjälp.


Likaså börjar tankarna som jag hade tidigare att jag tidigare gjort misstag och de misstagen finns framför mej så stora att de hindrat mej att återta kontakt med de som funnits där tidigare. Men även där har livet ändrats. Mest av allt är det människorna i och runt Holmsunds Tropikhus som finns där. Nu är jag ju tillbaka på tropikhuset. Igen. Och de grejor jag gjort som misstag där, som skiner som stora röda neonskyltar i mitt minne, de tror jag säkert inte alls minnet finns kvar på tropikhuset.


Så att kunna lägga bort sina gamla spöken, för de finns oftast bara i det egna huvudet och tankar. Men att kunna det är en annan femma. Men jag är snart där.


Fast det ska aldrig gå enkelt. Är ju sjukskriven nu, för utmattning. Sen bor jag i husvagn vägg i vägg med tropikhuset. Jag pysslar lite med det jag orkar och vad som ger mej energi inne hos djuren. Så ska försöka landa och blir fri mina spöken. NU har jag dock återgen åkt på luftvägsinflammation men dessutom lymfkörtlar som är inflammerade. Så går på penicillin, ingen. På det finns mer också. Men det tar jag inte upp här.


VIll dela med mej av två bilder, de första två jag tagit på väldigt, väldigt länge. Kanske hittar jag tillbaka...


   

Av Natali - 3 april 2014 08:46

En liten snabb uppdatering.


I helgen går flyttalasset. Jag flyttar till Holmsund. Till o börja med blir jag "inneboende" på tropikhuset. Eller jag får tillgång till dusch, tvättmaskin osv där.


Har helt enkelt fått lägga hela företaget på hyllan. Har ända sedan i somras fått jobba imotvind, rejält. Inte för att jag är dålig på hästar på något vis, det är jag rätt säker i min roll på. Utan för att människor inte kan hålla sig till ditt o mitt och måste sprida falska rykten och snacka massa skit. Förmodligen för att det svider i ögonen att jag lyckades med c-tränarprovet, jag börjar få lite placeringar på tävlingar även om jag är långt ifrån toppen än, men vinner ju lite ändå. Men har koämpat och tänkt att jag verkligen inte ska ge upp. Men det blev jobbigare o jobbigare att bara gå ner till stallet. Har dessutom ständigt varit utsatt för mögel, vilket jag också tror bidraget till mitt mående. Så det är inte jobbet som slängt mej i väggen, utan omständigheter runt i kring. Vilket tillslut fick mej att inse att jag håller inte längre.


Så efter en veckas djupa funderingar i ett rätt segt stadie så kom jag fram till en enda lösning o det var ju att flytta omg. Så jag kunde få någon slags lugn o ro. Har inte krockat så totalt i väggen, så en snabb lösning med flytt och vänner runt mej får mej nog på benen rätt snabbt.


Har fått ta lite drastiska beslut. Milton bor nu hos sin pappa. Han går skola i holmsund. Därför bestämde jag mej att också bosätta mej i närheten av holmsund. För tillfället i en husvagn dock. Jag känner att det är bättre i det här läget att bo i en husvagn än att vara kvar ens någon extra dag här.


Jag kommer vara en del på holmsunds tropikhus, just nu bara som fritid och egen vård. Har i dagarna varit en sväng söderut. Stannade på en underbar affär i uppsala, Herpers Choiche. Där plockade jag upp lite till Tropikhuset men inhandlade även lite åt mej själv. Jag har nu lite bönsyrsor, en spök bönsyrsa och en gigant. De kommer dock vara på utställningen i tropikhuset. Jag kände att jag ville ha, men tycker de gör mera nytta på tropikhuset än hemma hos mej. Får se om det blir mera instressanta inköp någon gång i framtiden.


Lite bilder från sista dagarna. Först några från butiken. Var riktigt fint där innne och hade två dammar, men en väldigt fin lösning på ett rör med vatten där fiskarna kunde simma upp i. I den andra dammen med Sköldpaddor fanns även en helt underbar ormhuvudfisk, en ritkigt rolig rovfisk. Just denna en insektsätare. Har länge varit lite faschinerade av dem.


         


Nedan några bilder från Tropikhuset. Är så roligt att aporna känner igen mej, då de direkt faktiskt hoppade upp på mej och några dagar senare nästan vägrade lämna mina axlar, ens bara jag städade inne hos dem. Först bild på taggsvansvaranerna, sen på skorpiongiftödlan. En av två giftiga ödlor i världen. En riktig häftig krabat. Sen lite Flygande ekorrar.


     

Nedan är Bönsyrsorna. Först den stora, som dock behöver växa på sig lite. Sen spöksyrsan, som är fullvuxen. Och dessutom parad, så förhoppningsvis kommer hon kläcka ur sig lite igen. Då får vi mera. Jo, fick med mej lite mera, men det kommer sen.



   



Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Lämna ett avtryck här.

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014 >>>

Arkiv

RSS


Skapa flashcards