Alla inlägg den 14 juni 2015

Av Natali - 14 juni 2015 10:47

En önskan om semester. Att få göra något som jag kan bära med mig resten av året. Att ge min älskade son ett bra minne från sommaren. Att orka. 


Att alltid vilja med än jag klarar. Att måsta inse mina begränsningar. Någonstans känner jag mej bara ensam och övergiven, men kanske inte för att ingen vill vara med mej utan för att jag själv ser vad jag har blivit och jag vill inte vara som jag är. Jag vill vara den som minns vad andra säger och har gjort och ska göra. Som kan vara social och pratsam. Det är ju inte så att jag inte bryr mig om andra människor. Det är ju bara så svårt att minnas. Sen vill jag helst själv inte ha frågan om hur det är för mig. För vad ska jag svara då? Vad ska jag säga när gamla vänner fråga mej vad jag gör på dagarna? Jo, jag försöker göra saker, men ligger mest på soffan och i sängen? Vad är jag då? Jo, jag är bara en lat människa som inte orkar ta tag i mitt liv? Ja, så tycker jag att folk ska tro om mej. Eller alltså inte så att det är så. Men jag förstår ju att man drar lite av den slutsatsen när någon säger så. Sen kommer följdfrågan vad jag får för hjälp av läkare. Varför jag inte får några mediciner som kan hjälpa? Varför jag inte får träffa någon bättre lämpad läkare på specialistområden på sjukhuset. Sen kommer också att de säkert tror jag blir bättre snart...


Så är det så konstigt att jag känner mej lite utstött? Utsliten? Och inte riktigt med i samhället? Att vara sjuk och inte klassas som sjuk? På något vis så känns det som det.


Så självklart blir det också lite att jag drar mig undan. Dels så vill jag inte belasta andra pga jag är sjuk. Dels så vill jag verkligen inte se den där blicken i folks ögon som säger att de bara tror jag är lat.


Jag vill så gärna få ordning här hemma. Få upp allt i bokhyllan. Få hit lite mer möbler (har i alla fall en bokhylla som ska in till sonens rum). Få ihop nätet på balkongen och få någon ordning där. Få upp någon hylla och få en liten fristad på balkongen för mej och katterna, det är just nu nästan det jag behöver mest. Kunna få sitta där ute och njuta när det är soligt och varm, men mina katter, det skulle ge mej lite gädje. Men jag orkar inte riktigt själv. Behöver mera reglar till balkongen. Behöver få hjälp att fästa upp nätet. För jag pallar inte själv. Men på något vis måste jag ju liksom. Jag orkar inte alls hålla lite städat och lika bra ordning hemma som jag vill. Men då får gå. Vilket också innebär att jag inte aktivt bjuder hem folk. Men innerst inne så önskar jag ju att jag skulle få besök. För jag är inte gjord för att bara sitta ensam.


Nu i veckan har jag sonen, så jag blir ju inte ensam helt i alla fall.


Jag känner mej lite vilsen och lite ensam. Men tror ändå, alltid, att dagen blir bättre imorgon. Allergirekationen börjar släppa, även om kroppen ju är lite mörbultad efter dne extra påfrestningen. Men det släpper nog så småningom. Så min tanke är alltid, det kommer en bättre dag imorgon!



Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Arkiv

RSS


Skapa flashcards