Snön har kommit och det är rätt vackert ute. Jag hoppas verkligen snön stannar nu. Det är ju vinter och blir så mycket ljusare med snön! Blir så mörkt och trist utan snö. Men att hoppas att snön ska stanna redan nu i november är kanske för mycket att hoppas på? De ska ju dessutom bli plusgrader senare i november.

MIn första rejäla Havsöring. 60 cm och nu ligger den i frysen. 

I övrigt har jag fattat en del beslut. Jag har ju fisket rätt mycket i sommar och har i stället inte ridit så mycket som hag tänkt. Ridningen är ju bra för hästar var ju mitt liv. Men Fiske har också varit en del av mig. Eftersom det nu också verkar som jag blir mera aktiv i fisket (har ju rent en liten små sponsor också ju) så tänkte jag att jag känner att fiska några gånger i månaden ger mej lite mera just nu än att komma upp på hästryggen en gång i veckan. Dels så vill jag jobba med hästen och mig själv. När jag bara får till en gång i veckan så blir det ingen kontinuitet i det hela. Så jag tänker att fiska ger mer. Frisk luft, motion och social samvaro. Från att alltid fiskat själv så har jag helt plötsligt lärt känna massa nya människor och är helt enkelt sällan jag fiskar själv numera. Känns underbart!

Jag har en ny katt. En hemvändare kan man säga. S*Kattmillas Gin n Tonic. Hon flyttade till mig från uppfödaren, min bästa vän, Camilla. Sen efter personliga omstädigheter hamnade hon hos fodervärd och där fick hon stanna och hon fick ta över henne. Nu har hon kommit tillbaka och jag hoppas nu att hon är dräktig. Min första kattungekull på länge. Lite tidigt än att se om hon är dräktig, men jag hoppas.

Från fisket i norge när vi hälsade på för två veckor sedan.

Vill också visa en bonusbild på min älskade son. Från halloween. Ja, utklädnaden får ni ju gissa själv.

Nu är inte allt lyckligt i mitt liv. Men det känns om jag befinner mig i en liten Lyckobubbla. Dock har jag kvar mitt mående och är fortfarande däckad. I fredags fick jag dessutom min andra migränattack inom samma vecka. Denna gången hjälpte inte någon medicin, så jag blev helt däckad och väldigt illamående. Jag hoppas fortfarande på en snar utredning om Me men det är säkert i alla fall 6 månader bort. Skillnaden är att jag ser framåt. Jag har ett hopp om att jag, hur det än bli med mitt mående, ändå kommer få ett bra liv.