Direktlänk till inlägg 4 juli 2019

Ett svart hål inombords.

Av Natali - 4 juli 2019 14:34

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket.
Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ensamhet.

Jag har ett stort svart hål som drar in allt. Det dära tomrummet som värker inombords. Som inte tillåter mig att känna mig hel förrän jag på något sätt fyllt det tomrummet. Det behöver fyllas med gemenskap, en känsla av att tillhöra. Tomrummet uppkom såklart i min uppväxt. Där jag lärde mig av livet att jag var otrygg och väldigt ensam och på ett sätt oönskad.

Så här är jag. Det stora svarta hålet inom mig fortsätter finnas där. Det kommer så klart aldrig att kunna fyllas av något utifrån. Även om det är vad jag försöker och önskar. Utan om jag ska lyckas få det svarta hålet att sluta krossa allt så måste jag bli hel inom mig själv. Innan jag kan tänka att någon utifrån ska kunna komma dit.

Det är inte alls något konstigt att det där tomrummet inom mig uppkom. Det skulle nog vara konstigt om jag inte hade haft det. För jag var ensam och rätt utsatt.

Jag vet inte hur jag ska lyckas i mig själv att komma åt och fylla tomrummet. Förmodligen kan jag bara minska på det och förmå det att inte sluka upp allt. Att hitta den där sidan i sig själv som på något sätt gör mig nog stark att inte behöva ständigt leta.

De där orden som min far sa, ekar fortfarande tomt. Jag sitter fortfarande här och letar efter något utifrån som kan fylla tomrummet, som kan få mig att bli lycklig, trygg, få känna någon samhörighet, att inte vara ensam. Jag vet dock att känslan först måste komma inifrån, för att något/någon utifrån ska kunna komma.

Allt jag någonsin önskat i livet är väl just att få känna en samhörighet, få känna att jag inte är ensam, att jag tillhör. Det är en rätt stor grej att jobba med.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Natali - 3 augusti 2019 09:36


Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Av Natali - 20 juni 2019 13:01


Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Av Natali - 7 januari 2019 07:25

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Av Natali - 17 november 2018 18:51


Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...

Av Natali - 19 september 2018 22:37

Jag har alltid läser böcker, en massa böcker och flera böcker på en och samma gång. Det är en jättestor sorg för mig att jag inte längre kan läsa som jag brukade. Jag älskar böcker och jag älskar känslan av att få läsa, komma bort och leva sig in i e...

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019 >>>

Arkiv

RSS


Skapa flashcards