Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Natali - 2 oktober 2016 23:06

Jag har redan många gånger skrivit om att vara lycklig. Att det är min önskan.
Men jag lever också efter ett till ord. Faith. Då pratar jag inte religion. Utan tron på en morgondag. Om den innevarande dagen inte är så bra så tror jag alltid (försöker alltid tro i alla fall) att morgondagen blir bättre.
Att alltid blicka framåt och vilja resa mig imorgon och möta dagen.
Att gå en stig och att alltid ha en förväntan och nyfikenhet att vilja veta vad som kommer bortom kröken.
Det kan ju faktiskt vara det bästa du någonsin upplevt som finns där, på andra sidan morgondagen.
Jag kommer aldrig sluta tro. Tro på att imorgon kommer resten av mitt liv.
Det trixiga kan ju vara att inte glömma bort det underbara som händer idag också. Att kunna stanna upp här och nu och njuta av tillvaron där du är. Det finns alltid något bra i dagen och det kommer alltid något bra i morgondagen.

ANNONS
Av Natali - 29 september 2016 10:00

Börjar med en riktig härlig bild jag fick på "Shelly". Mammas vovve. Som jag kommer vara deltidshem till nu så länge mamma jobbar. Hon behöver det och jag behöver det och vovve börjer det. Alla vinner på det.


 

Så vad häder annars?


Har fiskar lite. Men inte fått riktigt något efter Norge. Hade dock en rejält fin strömgädda på kroken vid utloppen vid kraftverket. Tyvärr lyckades den dra ner och runt någon sten eller skrot. Så linan snärte av sen. Första gäddan på långe som jag rent tappat så! Så, planen är att få komma tillbaka snart och försöka få upp den! Måste bara införskaffa lite mera flöten, då gäddan drog med en massa lina, tafs, trekrok och flötet...  Jag får ju som blodad tand. 


 

Umeälven, en underbar höstfiskdag.


Var hos läkaren idag. Blodtrycket är nu nere på nästan normalt. Inte riktigt, men det har gått ner. Känns otroligt lättande. Lite mera utredningar och väntar på arbetsEKG och ultraljud på hjärtat. Hon dubbelkollade triggerpunker för Fibron, vilket inte var någon tvekan. Jag hade väl lite hoppats på att det kanske inte egentligen skulle vara fibro längre. Nåja, MR på hjärnan var i alla fall helt normalt och det vara innehåll där. Nu senare idag väntar skiktröntgen på njurarna. Bra att göra bort. En väldigt positiv grej som jag faktiskt egentligen inte tänk så jätte mycket på är ju att jag faktiskt gått ner i vikt. När jag tänker på vad jag nu gick upp efter min operation, alla mediciner och allt, så är det faktiskt över 6 kilo, kanske till och med 7 kilo. Sista tiden har det varit en väldigt långsam, men väldigt stadig nedgång. Perfekt tänker jag. 


 


Holmsund, tidig morgon i en havsvik.


Hösten är en riktigt trevlig årstid tycker jag. Friskt i luften och härligt. O lite fiske på det.


Sen är det lite andra grejer som händer. Väldigt roliga och saker som gör mig väldigt glad. Minns ni att jag tidigare sagt att jag fick en fråga vad jag ville bli när jag blir stor. Mitt svar blev kort och gott; -Jag vill bli lycklig! Det är den stora biten. Jag börjar känna lite av den lyckan, många små saker som börjar kännas bra. VIssa saker känner jag att de får ni vänta ett tag till på.   


Nu ska jag ta lite kaffe innan jag bestämmer om jag fixar stallet idag utöver röntgen och lite till. Men rida ut en sväng kändes rätt rogivande idag...


 

Min nya "hemliga" bäckröding/örings bäck. Så mysigt är det att få komma ut ibland.



ANNONS
Av Natali - 15 september 2016 22:34

Ibland blir det för mycket. För mycket som händer på samma gång. Så är jag övertygad om att alla har det i sitt liv. Helt plötsligt klumpar allt ihop sig och allt ska hända på samma gång.
I mitt gamla liv, ja, då klagade jag lite men oftast gick det ju ändå förhållandevis bra. Fick ta lite mer en period eller sova en timme mindre ett par dagar.
Numera blir det fortfarande så. Det kommer perioder då det är mycket som händer och allt händer på samma gång.
Skillnaden är att jag inte längre klarar av att det blir för mycket. Även om det förhållandevis ju är pytte lite saker så är det ändå för mycket.
MR röntgen. Möte med psykolog och läkare på stressrehab. Ridningen. Läkarbesök. Akutbesök. Köra och hämta katt (oplanerat) köra och lämna löpande hona. Hälsa på en kär vän och få följa med ut med häst och vagn och dessutom hälsa på på ridskolan i övik och kolla på lektioner. Köra bildelar till mamma. Köra sonen till grejer. Möte på skolan. Ungefär så har de sista dagarna sett ut, eller sista 1.5 veckan.
Det är för mycket.
Så min lärdom av det här?
Jag måste styra, även läkarbesök och skolmöten, så väl som de få egna roliga saker jag gör. Helst ska det bara vara en sak varann dag. Så att det inte händer något annat dagen efter jag gjort något.
Men, åh så svårt det är.
Katthämtande och lämnade hade jag ju kunnat välja att inte göra. Men jag vill. Jag har ju så småningom en kull på g. Att inte stanna och hälsa på min vän och sova över, ja, visst hade jag kunnat välja att inte. Men jag vill.
Läkarbesök på stressrehab. Ja visst, det hade jag kunnat omboka. Men bättre att göra bort.
MR röntgen. Visst, också ombokningsbart. Men det ville jag göra.
Akuten. Visst. Hade kunnat välja att bara ligga hemma och vila. Men nya symptom och bättre att få kollat.
Ridningen har jag redan hoppat över så mycket så vill inte. Men visst hade jag kunnat.

Imorgon kommer katten hem från parning. Jag fick se mig besegrad och beslutade att ta emot hjälp att få henne till umeå.

Jag måste sortera och även avboka /omboka läkare och annat. Både måsten och saker jag vill.

Så mitt mål. Att sortera och börjar planera upo mycket noggrant och dessutom se till att jag får vila mellan.

Så godnatt.

PS. Sista fisketuren. Fick en av de mindre gäddor jag sett.

Av Natali - 11 september 2016 17:24

Sitter utanför saga gallerian och väntar på min älskade son. Jag älskar honom över allt annat! Jag vore verkligen inget utan honom.
Jag är glad för otroligt mycket i mitt liv. Kanske mer nu än när jag var frisk. Jag har extremt lite stress och har hittat mitt sätt att se det positiva. Att inte fastna i en negativ spiral. Att glädjas åt den goda maten jag lyckats laga, de vänner jag har, mina katter. Att jag har en lugn och bra ställe att bo på.
Dessutom har jag fått låna in en nygammal hona och ska ta min första kull på jätte länge. (tack vare min bästa vän Camilla som stöttar mig genom allt). Det är en hona jag i början fick ta över från Camilla, men livet ändrades och det ena ledde till det tredje och det slutade med att fodervärden fick ta över den katten. Som nu kom tillbaka till mig.
Jag har varit och fått jätte häftiga fiskar i Norge! Något jag kommer leva med länge. Håller redan på att planera in nästa års resa dit. (fyller ju 40 så tänkte mig dra ihop en 40 års resa och få lite bidrag till min kostnad).
Men då kommer sådana här dagar.
Jag ser folk som joggar, tar cykel dit de ska, långpromenader och kan vara aktiv. Bara tanken att kunna ta cykeln iväg någonstans! Jag kan inte det.
Sådana här dagar när jag är inne i ett skov, som dessutom blir värre och värre. När jag får kämpa att bara ta mig igenom dagen.
Jag vet inte ens vad det är som hänt i min kropp. Två och ett halvt år senare!
Just idag hade jag bara velat dra täcket över huvudet och inte kolla upp förrän nästa vecka.
Åter igen har jag tagit ut mig. Gjort för mycket.
Sådana här dagar vill jag inte vara med om. Men de kommer mer och mer.

Av Natali - 7 augusti 2016 13:27

Min plan idag var att städa lite, starta igång diskmaskinen och snabb sätta ihop tårtan. Så jag i alla fall har något att bjuda på. Tanken var att i alla fall min älskade son och min finaste lillasyster ska komma.
Jag är inte så förtjust i tårta själv men tycker att det är roligt att baka och framförallt dekorera tårta. Så i vanlig ordning var planen att göra egen från grunden inkl sugerpaste och dekorera fint. Men insåg att det inte skulle funka. Så köpte färdig sugerpaste och en botten som är klart.

Men. Just nu fixar jag inte ens det. Fast jag är totalt slut och kroppen protesterar på lite sätt den inte gjort förut så ligger jag ändå här i sängen och är så otroligt tacksam!

Denna sommaren har jag kommit ut och fiska! Har massa minnen att se tillbaka på. Även om jag inte fått några stora fiskar så har jag fått fisk och fått umgås med vänner samtidigt. Måste erkänna att just nu är tårar inte långt borta. Inte för att jag är ledsen utan av tacksamhet! Tänk vilken otroligt bra sommar jag redan haft! Förra sommaren och året före det kunde jag ju knappt ta mig hemifrån.

Dessutom är inte sommaren slut och mera är förhoppningsvis inplanerat i fiskeväg! Bara så otroligt tacksam över vad jag faktiskt fått denna sommar!

Av Natali - 1 augusti 2016 12:32

 

Jag kommer nog aldrig till fullo acceptera den jag är idag. Sådana här gånger då jag vet att jag gjort för mycket och helst bara ska ligga i sängen några dagar, för att inte krascha totalt. Jag anklagar nog mig själv för att vara lat tror jag. Fastän jag vet att det inte är av lathet.

Vad än livet har kastat åt mig, så har jag i alla fall inte gett upp. Det är svårt det där att stoppa sig själv. Att inte göra något när man så gärna vill. Jag vill inte ligga i sängen hela dagen. Vill inte bara sitta i soffan. Att komma ut, umgås med människor och se solen. Istället sitter jag här, äntligen har jag kunnat äta, med persiennerna nerdragna. För soljuset är för ljust helt enkelt.


Jag tillhör ju de som uppfostrats att gå ut så fort det är fint väder. Eller uppfostrats var väl fel ord. Jag har formats i min uppväxt av det liv jag levde, att gå ut så fort det är sol. Kanske inte bara sol förresten. Att vara ute även i regn har aldrig stört mig egentligen.


Men saken jag tänkte komma till är; Att när jag känner att jag börjar ha gjort för mycket, så blir det ibland tvärtom effekt. Istället för att acceptera detta så vägrar jag att acceptera. Så vad gör jag? Jo självklart envisas jag att gå ut och göra saker. Fiska, för att det får mig att må bra! Umgås med vänner för att det får mig att glömma min onda kropp. Går ut och går med musik, för musiken får mig att tänka på annat. Jag hittar på allt möjligt ibland, bara för att skjuta upp min krash. Vilket i sin tur såklart inte leder till att jag inte krashar, utan att det blir ännu värre. Istället för att bara behöva ligga still och vila, protesterar kroppen med yrsel, illamående och massa annat. Så nu har jag kommit till det stadiet att jag måste sitta/ligga stilla en timme efter jag klivit upp, för att kunna ens tänka på frukost.


Så, när ska jag lära mig? Troligtvis kommer jag aldrig acceptera att jag är sjuk. Jag kommer anpassa mig mer och mer ja, för jag har fått anpassa hela mitt liv redan som det är. Men jag kommer aldrig sätta mig ner där jag är och känna att det är ok.


Förväxla inte det med att jag ser på livet negativt, för anpassningen gör att jag har insett att ska jag ha någon glädje i livet, måste jag se på glädje på det jag har, inte det jag hade!


 

Av Natali - 11 juli 2016 10:40

Kommer på mig själv att jag sitter här och känner mig nästan lycklig. Kanske egentligen bara en känsla av att jag just nu har det rätt ok? Trots en vilt protesterande kropp så har jag på något vis börjat ett nytt kapitel.


En gång för länge sedan fick jag en fråga av en dåvarande granne; -Vad vill du bli när du bli stor (ja, lite skämtsamt)? Mitt svar: -Jag vill bli lycklig. Det är faktiskt det enda jag vill i mitt liv. Vart, hur, när och varför är ju variabler som hela tiden ändras. Men målet förblir detsamma.


Så vad har ändrats till idag? Ja, visst, jag är mycket sjukare än för tre år sedan. Men jag har fortfarande samma mål. Men mål som innebär ett snällare synsätt på mig själv. Jag har lättat mina krav på mig själv. Jag har mål framöver. Men vet att det också kan ändras. Dock bara till nya mål.



Så vad är lycka? Lycka kan inte definieras samma för alla. Självklart. Just nu sitter jag i soffan, försöker dricka lite kaffe. Illamående, ont och lite huvudvärk. Men ja, känslan är ändå att jag känner mej rätt nöjd med här och nu. Jag har lite att göra idag. Ska tvätta lite och sen till stallet. Men här och nu har jag möjlighet att bara sitta och njuta av lugnet. Jag har mitt liv. Människor runt mig har jag. Vissa har jag känt väldigt länge och vissa kortare. Alla ger mig något. Ibland blir saker jobbiga men oftare kommer bra saker. 


I min uppväxt lärde jag mig att vara en kameleont. Att förädra mig själv så jag skulle passa in. Jag var ensam och i extremt stort behov av att tillhöra. Att få räknas med. Att betyda något. Idag har jag till stor del lyckats förändra mitt tankesätt. Jag är den jag är. Om jag hela tiden lägger bort mig själv så finns ju inte jag. Om inte jag kan vara jag i kontakten med andra så finns ju egentligen inte mitt jag i deras ögon? Så är det egentligen så att jag kan välja andra att vara med. Det finns en hel del kvar att jobba med. Men faktiskt så är det så att i helgen la jag till en till pusselbit. Tog ett beslut, beslutet var egentligen redan taget, men det var ju tvungen att mogna lite. Så jag har lagt bort ännu en bit av den tidigare kameleonten och klivit framåt. I mitt sökande efter lycka.


    

Så nu ser jag framåt och tänker att jag kommer hitta mera stunder lycka där framme. Oavsett om vägen jag går på är guldbelagd, bara kantad av guld eller övervuxen med törnsnår. Det kommer alltid något där framme som jag absolut inte vill missa!


 


Av Natali - 7 juli 2016 11:56

Ibland så blir det bara en sån där dag. En dag som egentligen inte alls är så dålig men något känns liksom bara fel. Inget som jag riktigt kan sätta fingret på eller förklara.
Bara en känsla av att jag är på fel plats vid fel tidpunkt.
Jag längtar otroligt mycket att få komma ut med hästen idag. Jag har inte kunnat vara ute och rida sedan måndag förra veckan. Efter min migrän dag har jag haft ont i ryggen. Jag har väl inte en jätte bekväm bra säng, så efter över ett dygn i sängläge känns ryggen av. Inte diskbråcken i nacken utan det där diskbråcket i bröstryggen, som "inte borde ge några besvär".
Jag tror att bara jag får komma ut idag så blir det nog bättre imorgon.

Ibland känns det som om jag bara sitter och bidar min tid. Även om det är så att de här kommande tre åren satsar jag på milton, för han behöver det, så har jag en plan inför framtiden. Självklart innebär den framtiden hästar.

Om några år befinner jag mig ute på landet med minst en häst. Det är den planen jag har för mig själv.

Det som lättar snart här och nu är att snart har jag i alla fall bil. Kunna åka själv när och hur jag vill. ?

Att bara kunna åka ut och fiska, bara en sån grej!

Jag tänker se framåt!

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se