Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Natali - 4 januari 2016 00:16

Idag trodde jag skulle bli en tung dag.
För ett år sedan, mitt i natten, mellan den andra och tredje januari (eller tidigt på morgonen den tredje, halv ett på natten) ringde telefonen. På tio sekunder var jag påklädd, påväg ut och körde i ilfart till holmlund (till och med så snabbt att en blinkerslykta trillade av i farten och jag tror att jag rent körde över den...). Min pappa hade tagit sitt sista andetag.
Det kändes så tomt och konstigt. Kroppen kallade väldigt sakta, men det var rätt skönt att få de timmarna att ta farväl av honom.
Idag lyckades jag få låna en bil och körde till pappas grav. Jag stannade och plockade lite granris som jag arrangerarade till ett hjärta på graven, tände en massa ljus.
Även om det var en ledsam stund, så var det också rätt skönt. Jag fick sitta där ensam och bara minnas.

Passade också på med några stopp efter vägen. Det är så skönt att få prata med folk. Skolkamrater, barndomsvänner och min extra mamma med familj.

Det blev en lång dag. Men dagen fick mig att inse att just nu känns inte livet hemskt. Livet är rätt ok. Ja, trots att det känns som det bara återstår en liten bråkdel av den jag engång var så är det ändå rätt bra. Det börjar se lite ljusare ut. Jag har min älskade son. Jag har vänner runt mig, även om det ibland är långt mellan gångerna man träffas så finns de ändå kvar.
Jag har katter igen och troligen kommer jag komma igång med avel också!
Jag tror att jag en gång i framtiden kan komma att ha häst igen. Kanske inte som tidigare, men häst likaväl.

Jag trodde inte att en sådan här dag, med sorgsna minnen kunde få mig att inse att jag börjar känna att jag har glädje i livet, men precis så är det.
Trots att jag behöver hjälp att ta hand om mitt eget hem och att jag ibland inte ens kan sitta upp är mitt liv rätt ok. Jag har många saker som gör mig glad!

Dessutom, om 20 dagar, är det beräknat att lillan ska föda fram sin kull med små, Underbara små sphynx bäbisar! Det kommer kattungar! Många dessutom, med tanke på hur stor hon är redan! ?

ANNONS
Av Natali - 15 november 2015 15:25

VIssa saker kommer aldrig igen, blir aldrig lika. Men fortsätter ändå framåt. Det är den vägen vi ska gå. Att inte stanna upp, tänka på vad som var igår, är ibland svårt. Saknar så vissa saker. Känner mig ibland väldigt ensam. En känsla av att jag valt fel vägskäl så många gånger så att jag nu är vilse. Vilse i livet. Men fortsätter ändå.


Min styrka är kanske att oavsett hur mörk vägen än känns framför mig så kommer jag ändå att fortsätta framåt. Jag kommer aldrig kunna säga att jag tror vägen framför mig är oändligt mörk. Jag kommer alltid tro att där bakom nästa krök finns det något annat. Något underbart som bara väntar där. Något som jag skulle missa om jag slutade gå framåt. Är det inte där bakom den kröken, så nästa eller nästa...


Jag genomgår ju städning en massa undersökningar nu. Prover som sällan visar något. Det mesta är ju bra resultat. På gott och ont. För visst skulle det underlätta att någon gång få ett svar! Samtidigt så vill jag inte ha ett svar. Inte om det är ett svar som kommer finnas med resten av mitt liv. Nä, jag vill inte! Jag vill kunna vara normal. Vill kunna jobba med det jag vill eller måste. Vill kunna säga att nä, jag måste göra det här eller det där och verkligen kunna göra "måstet".


Just nu är jag påväg upp till Skellefteå för att genomgå en grundlig magnetröntgen på ryggraden, hela ryggen. Då jag tidigare har skador på ryggraden, på två ställen är det kotor som håller på att växa ihop av skada eller sjukdom. Så för att kunna bestämma hur detta nu förändrats så fick jag en röntgen. Det låter även som en magnetröntgen på huvudet kommer bli aktuellt, jag bad om detta utan att egetnligen tro att jag skulle få det. Men läkaren gjorde bedömningen att det kanske var bättre att göra det för att få bort frågan att tänk om...

Tänk om, vaddå? Ja, det vet jag egentligen inte. Tänk om det finns en skada på hjärnan? Något som kan förklara allt neurologisk. Detta föddes ur mina ryckningar och skakningar jag haft nu ett tag. Har även åkt in akut några gånger.


Men tills vidare så är det ju bara att fortsätta framåt. Att aldrig ge upp. Vara glad?! För vad? Nä, det vet jag inte. Men jag är så less på att känna att inte räcka till. Räcka till för min son eller för mig själv. Så någonstans behöver jag ändra. Har troligast fått bevilja hjälp med hemtjänst. Dock börjar jag nu fundera på om det verkligen är det jag vill?


Medans jag funderar på livet och allt mellan himmel och jord, så är det ju lika bra att fortsätta framåt.



   

Älskade Hugge. Funderar på om jag gjorde ett misstag att skiljas från honom, men vet ju att jag varken har råd eller kraft att kunna ge honom det han hade behövt. Kram på er alla så länge.

ANNONS
Av Natali - 3 november 2015 21:18

Som genom ett trollslag så har de flesta som jag trott vara vänner bara försvunnit. Nu är det inte så att alla har försvunnit. Men jag har nu extremt få vänner. Det finns inte många som slår en pling och frågare hur det det. Det finns, visst har jag vänner som ringer. Men de är väldigt få människor och vänner som ringer mej och som jag kan ringa och verkligen svara ärligt på frågan hur det är. Det är max en halv hand folk tror jag... Har inte alls koll på exakta antalet, så ta det med en nypa salt. Men det blir absolut inte mer än så. Det är alltså extremt få.


Visst kan jag ibland, drabbas av lite ilska. Att nu när jag är sjuk, dålig, oförmögen att faktiskt ta mig någonstans och hälsa på vänner, då jag behöver de som mest, då finns de ingenstans att se. Så typiskt va?! Men min tanke är så, som oftast i alla fall, att riktigt så enkel bortförklaring tror jag inte att det är.


 


Jag ligger oftast hemma hos mig, i sängen eller soffan. Jag har få som hälsar på. Ibland för att jag bara mår för dåligt och inte vill att någon ska se mig må som jag gör. Sen är det ofta så att jag inte orkar hålla snyggt här hemma. När jag mår dåligt och knappt tar mig upp, då är inte prio ett att hålla rent på diskbänken och disken kan faktiskt stå ibland i en hel vecka. Jag orkar inte hålla undan all kattlådepellets som spills ut så de sprider sig över badrumsgolvet. Mattan i badrummet ligger i en hög och handuken trillade ned från kroken och jag orkar inte tänka på det, så torkar mig på duschhanduken istället.... Sängen är obäddad. Kläder ligger lite huller om buller. Ja ni förstår. Jag känner att jag inte vill låta folk se hur det egentligen är.


Så istället för att öppna dörren och säga välkommen, jag mår jättedåligt och sällskap är ju absolut vad jag behöver! Så säger jag att, nä tyvärr är jag sängliggande. orkar inte med. Fast det egentligen är så att jag när jag är som dåligast behöver mest sällskap! Förutom när jag är riktigt dålig och inte ens kan sitta upp för yrsel och illamående och trötthet. Vilket inte heller stämmer, för åhh vad underbart det hade varit att ha någon som brydde sig. Som bara kom med ett glas vatten. Men jag är för stolt och för envis. Inger ser mig när jag är dålig.


Nu är jag ju dålig nästan mest hela tiden. Så det blir ju ganska naturligt att ingen ser mej. 


Jag tror inte att de vänner jag har egentligen inte tänker att de inte alls vill umgås med mig. Jag tror att det är så att antingen vill de lämna mig ifred av respekt eller hövlighet, eller så är de så upptagna med allt sitt att jag lksom glöms bort när jag inte råkas synas där ute.


Dessutom har jag förutom vänner, tappat alla brinnande intressen jag haft. Så som hästarna. Katterna. Målning. Läsa böcker. Så jag träffar ju inte några människor runt detta heller. Jag pratar inte med glöd i rösten för mitt intresse med folk. Jag blir som en tråkigt liten grå fågel som ingen riktigt lägger märke till.


Men allt jag längtar efter är kramar.


Lite så är faktiskt känslan. Att någon ska genuint bry sig. Någon som jag känner att jag kan berätta hur det egentligen är för, utan att bara rädd att den vännen inte ska orka med och försvinna. För det är rädslan.


Nu är det väl så att jag har en liten del i katter igen. Har jag tur så kanske även mitt katteri återuppstår med avelskatt så småningom. Just nu är det i stort sett det enda i mitt egna liv jag har att se fram emot. Ja, jag har ju sonen, han är verkligen mitt allt. Så är det och oh vad livet hade varit ännu gråare och jobbigare utan honom! Men nu var min tanke på något alldeles eget. Ni vet det där egna brinnande intresset, som ger en lite extra glädje


Katterna Har fått lite tröjor. Super fina. Jag har ju inte tröjor på de hela tiden. Men när jag vädrar eller de ska åka bil eller liknande... LIllan tycker det är helt ok med tröja. Blid är inte lika förstjust....     


Det här är en avkomma till den hane jag importerade från Danmark. Det är så underbart att se honom i henne!  


Det jag har som ger mig lite social kontakt är hockeyn. Milton följer med på den också. Jag hjälper till lite på matcherna. Är egetnligen inte så att jag riktigt orkar, utan brukar ju få lida efteråt. Men de är det enda just nu som får ut mig. Så jag ska försöka.






   


På Haloween besökte vi pappas grav, tände massa ljus och mindes honom. Både jag och milton fällde en massa tårar av saknad. Men det är ju så livet är. Vi saknar de som försvunnit från oss. Men minnet lever alltid kvar.  


Jag lyckades laga både förrätt och efterrätt sen. Efterrätten blev så klart pumpapaj! Syskonen och Milton hjälptes sedan åt att karva ut pumpalyktor. =)    

 


På lördagen hade jag faktiskt glädjen att få komma ut på maskerad nattklubb. Nu har jag ju så klart fått spendera några dagar i rätt lungt läge efter det. Men det var ju i alla fall roligt så länge det varade. ;-)     


Nu är det slut på funderingarna och mina ögon går i kors. Vi hörs.


Av Natali - 5 oktober 2015 21:33

Jag och Milton har varit till Stockholm. Vi har fått träffa släkten och sett lillebror stå högvakten. Allt var verkligen jätte roligt. Även om jag såklart nu är helt slut. Men det var ju något jag räknat med.

Väldigt roligt att få träffa släkten, som jag inte har haft så mycket kontakt med, tyvärr. Hann dessutom med ett besök på Ikea och inhandlade massa nyttiga saker.

Vi var på gamla stan och gick runt. Vi var in på en comic book store. Det var riktigt roligt. Har ju längre tänkt att jag velat ha lite Marvel grejer här. Tillslut hittades två muggar, sista exemplaren. Det blev silver surfer och Green Lantern. Vi hittade dessutom en bokhandel / brädspel / spelfigurs butik. Kändes som rena himmelriket. Tre våningar med bara fanrasyböcker, brädspel och sånt som wharhammer prylar. Massa olika tema grejer, bla tardis, Harry potters trollstav (och alla andras) och så mycket mer. Även fullskaliga figurer, från film, alltså riktig rekvisita vad jag förstår, Alien, och starwars.

Bifogar lite bilder. ? men nu måste jag faktiskt sova så kanske jag är piggare imorgon!

Av Natali - 30 september 2015 00:01

Imorgon ska jag till läkaren. Ny Hälsocentral, nya läkare. Planen var att skriva ut lite papper och ha som underlag. Men det har bara blivit några snabbt nerladdade rader. Ska försöka få ihop det lite bättre imorgon.
För många år sedan handlade det nästan om att liksom trötta ut sig inför läkarbesöket. Inte för att verka sjukare än vad man var, utan för att tvinga sig själv att visa upp hur det var. Numera så måste jag samla energi för att en orka med att ta mig till läkaren. Att dessutom orka med att ha fokus på det jag måste få fram är jätte jobbigt bara det.
Känns lite nervös, för tänk om det här bara blir ännu sämre?
Jag hoppas i alla fall att jag får något bra ut av det.
Jag har ett akvarium nu. Är rätt avkopplande att spana på. Katterna tycker också det är intressant.

Nu ska jag försöka sova.

Av Natali - 24 september 2015 12:46

Jag har börjat simma. Har tänkt på det sen jag flyttade hit till holmsund. För 600 kr per termin är det fritt motionsim. Finns en fin bastu och även en ångbastu, som jag egentligen inte har testat än.
Stora svårigheten för mig är ju mest att bara simma en liten stund. Men när det inte kostar per gång så kan jag nog klara det.
Med små små steg ska jag försöka få igång någon slags motion.

Av Natali - 21 september 2015 14:21

Mera utredning på skolan med sonen. Han blev ju diagnostiserad med dyslexi i våras och nu fortsätter utredning, vilket känns så bra! Jag hoppas ju att det ska bli så mycket lättare för honom!

Insåg också idag att jag är delvis så oändligt lättad att det bara är jag och Milton! När gamla minnen kommer upp så inser jag hur långt jag kommit från mitt förra liv.

Visst är jag ju väldigt mycket sämre i kroppen och fysiskt rätt slut. Men psykiskt sett är det ju rätt bra. Trots hur allt sliter att inte kunna det jag vill.

Men att kunna få vara bara jag och Milton känns helt plötsligt bara så skönt! Underbart faktiskt! Allt har olika sidor och visst hade jag gärna haft någon att krama i soffan eller laga mat med. Men det kunde ha varit så mycket värre insåg jag idag. Så är helt plötsligt rätt jätte nöjd med livet!

Av Natali - 21 september 2015 02:07

Jag köpte minecraft till xboxen. Huvudsakligen kanske ni tror att det är till milton, men det var nog lika mycket till mig. Tänkte att det skulle vara en lagom verklighetsflykt för mig. Dock märker jag att det är super roligt. Egentligen mest eftersom jag aldrig vet vad som ska hända och vad som dyker upp bakom hörnet. Lite som mitt eget liv. Jag kan inte sluta gå framåt, eftersom något spännande och otroligt bra kan ju komma bakom nästa hörn.

Jag tror att jag har gjort ett stort steg i mig själv de sista dagarna. Jag har behövt tuffa på mig och stå upp för mig själv lite mera. Inte för att jag bara varit en mes. Men jag har rätt ofta låta saker bero, bara för att inte stöta mig med folk. Där gjorde jag en ändring. Jag sa ifrån till en helt främmande person och det kändes jätte bra.

Det har varit några fler tillfällen jag har sagt ifrån också. Mer att jag inte har fallit i fällan som jag kanske gjorde tidigare i livet.

Men nu är det godnatt. Imorgon kommer min lilla älskling hem!

Bjussar på några bilder som avslutning.

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se