Senaste inläggen

Av Natali - 19 december 2016 11:34

Eftersom jag sitter inne i badrummet med dator och kaffe i handen kunde jag ju lika gärna skriva ett blogginlägg. Japp, ni läste rätt. Badrummet. Perfekt för morgonkaffet va?


Jag har en hankatt på besök. Tanken är att han och Gin ska paras. Men än så länge har vi inte bevittnat någon lyckad parning. Så ska försöka sitta här och övervaka så mycket jag orkar idag. För att se om jag kan veta om de lyckas eller inte... Men att övertala en hankatt att han ska para honan som villigt ställer upp sig, det är inte lätt. Eller läs rätt omöjligt...


Så jag sitter och tänker. Jag trillade nästan dit igen. Ett förhållande som jag inte riktigt fick ut något av. Ja, så var det. Jag var ju inte ensam. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag anser att man inte ska behöva förändra sig själv. för att passa in. Dock tycker jag också grejen i ett förhållande är att man faktiskt frivillig kan ända vissa saker, för att man vill. Jag ska dock inte behöva släppa på mig själv. Det jag tycker är normalt att faktiskt tänka på och att kunna ta hänsyn till andra. Att ha ett bra samspel innebär ju oftast ett visst tagande och givande. Jag hade rätt lätt att ge för mycket av mig själv. Trots att jag har bestämt att jag inte borde. Men jag har ändrat mig. För ett tagande och givade i ett samspel mellan andra (både vänner och i ett förhållande) ska inte innebära att man måste ändra isg själv så man inte är den man ska vara.


En känsla av att man ska duga som man är. Att våga vara den man är och verkligen stå för det. Utan rädsla att bli ensam. För jag är inte längre ensam. Jag har en massa vänner runt mig, som bryr sig om mig och som jag verkligen bryr mig om. Det har ändrat mitt liv, en massa beslut jag tagit som har lett mig till där jag är idag. Nu är jag så pass stark i mig att jag inte längre är rädd att var ensam, för jag vet att jag kan plocka upp telefonen och jag har en vän inom räckhåll. Att inte tillåta någon i mitt liv som inte får mig att må bra. Det är viktigt.


Tidigare var jag så osäker på mig själv att jag tillät mig påverkas av energitjuvar. För jag behövde ju hålla mig sams med de som öht ville vara vän med mig. Visst är jag inte där än. Jag tvivlar fortfarande på mig själv. Frågan är om man någonsin kan sluta frågasätta sig själv och det man gör ibland? Huvudsaken är egentligen att faktiskt inte tillåta någon ta en plats i sitt liv som inte känns bra. Enkelt men rätt svårt också.


Jag har ingen rädlsa längre över att jag aldrig skulle hitta någon att dela livet med. Känner ingen oro. Det är en jätteskillnad. Tidigare i år har jag haft en rädsla att jag kommer få vara ensam resten av mitt liv. För vem vill ha mig som... och.... en del kanske känner igen sig? Jag hade lite gett upp. Men inte för att jag inte ville ge upp utan för att jag trodde mitt lopp var kört. Nu är jag helt säker på att jag inte komer leva ensam. Nu känner jag istället en säkerhet att just nu är det skönt att vara ensam. Jag har inte alls någon brådska. Så njuter av dagen, så gott det går.

ANNONS
Av Natali - 15 december 2016 22:37

Jag tror att allt händer av en anledning. Även om jag itne kan förstå vissa saker. Men det är inte vad det här inlägget handlar om. När något händer i livet kan man välja. Se vad som kommer ur det, eller älta det som gick fel. Jag väljer att se framåt och lära.


 


För ett tag sedan träffade jag på en vän. Han sa några saker till mig som fick mej att fundera. Tycker ju att jag har varit rätt posititv jämfört med tidigare. Jag har däremot inte tyckt att jag har kunnat säga att jo, det är bra. För jag är ju fortfarande sjuk. Jag tror inte heller det kommer ändras inom det snaraste. Så om jag då säger att jo, det är ganska bra, då tror alla att jag är frisk och allt är tipptopp. 



I sverige när något frågar ur det är, så förväntas ju svaret att: -Allt är bra. När man sen säger något annat blir alla ställda. För man får ett svar som man inte förväntar sig. Jag har blivit så less på det, så jag har ju gjort tvärtom. Har ju sagt att, nä det är inte bra. Nu har jag istället kanske fastnat i det? Numera är jag ju rätt i fas med hur jag måste leva för att ibland orka leva. Men ändå säger jag ju saker i stil med att, jo, det är ju som det är. Fast jag tycker att jag är positiv. Jag ser fram emot att få göra saker, träffa mäniskor få se världen. Men ändå satt jag kanske fast där?


Min vän sa något till mig i stil med att jag skulle se det positiva i saken och "våga" ha en bra dag. Jag blev lite ställd faktiskt. För jag tyckte ju att jag såg saken positivt. Men insåg att jag satt fast i min egen rebelliska upprorhet mot allt normalt, så att jag sa att det inte var bra, för att jag var rädd att andra skulle tro att jag nu var frisk när jag inte är det. Så jag har börjar säga att jo, det är fakttiskt rätt bra! För det är det!


 

S*Kattmillas T kull, från tidigare idag. Underbart med kattungar! <3


Ja, det är faktiskt det! Visst finns det saker som inte är jätteroliga. Pengarna är rätt obefinliga, Gin är återigen inte dräktig. Men pengarna innebär bara att jag får tömma kyl och frysen. Nackdelen är ju att jag inte kommer att hinna baka det jag vill baka innan jul. Lussekatter, knäck, fudge, vitlimetryffel. Men det får bli nästa år. Gin ska paras om och det är bokat tid för ultraljud av livmodern i januari, för att bekräfta dräktighet eller kolla upp varför hon inte blir dräktig. 


 

Fick lite kattungegos i väntan på att Gin blir dräktig. Pappa är samma hane som gin paras med!


Så var det där här med att saker sker av en anledning. Människor kommer in i ens liv an någon anledning. Man kan få lära sig något i sin livsresa. Där kommer samme vän in. Delvis. Han och några andra i mitt liv. Folk som jag är inspererade av och ser upp till, för hur de är och lever sitt liv. Att vara självständig utan att tumma på omtänksamhet. Att bry sig om andra och samtdigit inte vara så påverkad av vad andra ska tycka om mig. Så det är min lära denna gång. En del av det.


Jag har brytit upp med den jag träffade tidigare i höstas. Det gjorde mig kanske inte lycklig, det är fel sak att säga. Men jag klev ur det med en helt annan känsla i kroppen än innan. Jag är mera självsäker. Att jag faktiskt själv ska bestämma vem jag har runt mig i mitt liv! Låt någon komma in i mitt liv. Valde själv att han skulle komma in. Jag ångrar det inte. Men valde också att han skulle kliva ut!



 

Skelly med min kompis fina AHT (American Hairless Terrier).


Något fick jag lära mig. Dels att jag kan känna något. Jag kommer igen att släppa in någon. Det tvekar jag inte ett dugg på. För den här gången är jag inte så sårad. Jag valde att lägga bort det innan. Ett beteende inte passar in hos mig och min son, en livsstil som faktikst inte funkar hos oss, då har jag rätt i att faktiskt säga att nej, det här funkar inte. Sen tillkommer en hel del som gör att jag känner mig rätt glad att jag nu ändå är singel! 


 

En rätt fin vy från Husum, fabriken. 


Jag har nu kommit ett steg till på min väg att vara jag! Att jag bestämmer vem och vilka jag har i mitt liv. Att jag bestämmer vad jag tolererar i min sons liv. Jag har rätt att säga att jag tycker det är fel. Passar det inte så ändrar man sig eller försvinner. Vissa saker kan jag inte kompromissa med, för då blir varken jag eller min son lycklig!


Nu får ni inte förväxla det med att jag inte kan kompromissa om saker. För det vet jag att jag kan. 


Jag är glad och lycklig. faktiskt! Trots att min sjukdom är kvar, jag inte har pengar, jag inte orkar som jag vill. Jag är lycklig för att jag har klivit en bit till på min egen väg mot lycka! För även jag kan vara lycklig, trots att jag är sjuk!


Att våga och kunna göra sin egen lycka!


 


ANNONS
Av Natali - 7 november 2016 10:27


Snön har kommit och det är rätt vackert ute. Jag hoppas verkligen snön stannar nu. Det är ju vinter och blir så mycket ljusare med snön! Blir så mörkt och trist utan snö. Men att hoppas att snön ska stanna redan nu i november är kanske för mycket att hoppas på? De ska ju dessutom bli plusgrader senare i november.


     

MIn första rejäla Havsöring. 60 cm och nu ligger den i frysen. 


I övrigt har jag fattat en del beslut. Jag har ju fisket rätt mycket i sommar och har i stället inte ridit så mycket som hag tänkt. Ridningen är ju bra för hästar var ju mitt liv. Men Fiske har också varit en del av mig. Eftersom det nu också verkar som jag blir mera aktiv i fisket (har ju rent en liten små sponsor också ju) så tänkte jag att jag känner att fiska några gånger i månaden ger mej lite mera just nu än att komma upp på hästryggen en gång i veckan. Dels så vill jag jobba med hästen och mig själv. När jag bara får till en gång i veckan så blir det ingen kontinuitet i det hela. Så jag tänker att fiska ger mer. Frisk luft, motion och social samvaro. Från att alltid fiskat själv så har jag helt plötsligt lärt känna massa nya människor och är helt enkelt sällan jag fiskar själv numera. Känns underbart!


 


Jag har en ny katt. En hemvändare kan man säga. S*Kattmillas Gin n Tonic. Hon flyttade till mig från uppfödaren, min bästa vän, Camilla. Sen efter personliga omstädigheter hamnade hon hos fodervärd och där fick hon stanna och hon fick ta över henne. Nu har hon kommit tillbaka och jag hoppas nu att hon är dräktig. Min första kattungekull på länge. Lite tidigt än att se om hon är dräktig, men jag hoppas.


 

Från fisket i norge när vi hälsade på för två veckor sedan.



     


Vill också visa en bonusbild på min älskade son. Från halloween. Ja, utklädnaden får ni ju gissa själv.


  


Nu är inte allt lyckligt i mitt liv. Men det känns om jag befinner mig i en liten Lyckobubbla. Dock har jag kvar mitt mående och är fortfarande däckad. I fredags fick jag dessutom min andra migränattack inom samma vecka. Denna gången hjälpte inte någon medicin, så jag blev helt däckad och väldigt illamående. Jag hoppas fortfarande på en snar utredning om Me men det är säkert i alla fall 6 månader bort. Skillnaden är att jag ser framåt. Jag har ett hopp om att jag, hur det än bli med mitt mående, ändå kommer få ett bra liv.



Av Natali - 8 oktober 2016 23:14

Att våga lita. Det kan vara jätte svårt.
Det finns så mycket i livet som man ska lägga sin tillit på. Så mycket av det har gått fel i mitt liv.
Att våga lita på min inre röst, min intuition. Egentligen är det sällan den har haft fel. Det är andra saker som gjort att jag struntat i den rösten. För en önskan att vara någon annan. Lite förenklat.
Att ha tillit till de som står en närmast, eller ska stå en närmast, har ibland visat sig vara fel tillit. Så jag har sagt åt mig själv att aldrig lita igen.
Men jag är den jag är. Jag vill tro gott om alla.
Jag har med tiden byggt upp en rätt rejäl försvarsmur, även om den har sina svaga punkter. Åren har dock lärt mig att det kanske inte är så att jag kan ge min tillit till en del. Ja, kanske en hel del människor.
Men ibland kommer det tillfällen. Min intuition säger åt mig att jag faktiskt kan tillåta mig själv att tro och att lita på. Dock blir det istället svårt att ge mig själv tillit. Känner jag verkligen rätt?
Jag vet någonstans att jag kan lita på min intuition men att våga lita på mig själv har på ett sätt visat sig vara det svåraste.
Att våga lägga bort rädslor och min egen osäkerhet.
Att våga lita på mig. För att kunna våga lita på andra.

Av Natali - 2 oktober 2016 23:06

Jag har redan många gånger skrivit om att vara lycklig. Att det är min önskan.
Men jag lever också efter ett till ord. Faith. Då pratar jag inte religion. Utan tron på en morgondag. Om den innevarande dagen inte är så bra så tror jag alltid (försöker alltid tro i alla fall) att morgondagen blir bättre.
Att alltid blicka framåt och vilja resa mig imorgon och möta dagen.
Att gå en stig och att alltid ha en förväntan och nyfikenhet att vilja veta vad som kommer bortom kröken.
Det kan ju faktiskt vara det bästa du någonsin upplevt som finns där, på andra sidan morgondagen.
Jag kommer aldrig sluta tro. Tro på att imorgon kommer resten av mitt liv.
Det trixiga kan ju vara att inte glömma bort det underbara som händer idag också. Att kunna stanna upp här och nu och njuta av tillvaron där du är. Det finns alltid något bra i dagen och det kommer alltid något bra i morgondagen.

Av Natali - 29 september 2016 10:00

Börjar med en riktig härlig bild jag fick på "Shelly". Mammas vovve. Som jag kommer vara deltidshem till nu så länge mamma jobbar. Hon behöver det och jag behöver det och vovve börjer det. Alla vinner på det.


 

Så vad häder annars?


Har fiskar lite. Men inte fått riktigt något efter Norge. Hade dock en rejält fin strömgädda på kroken vid utloppen vid kraftverket. Tyvärr lyckades den dra ner och runt någon sten eller skrot. Så linan snärte av sen. Första gäddan på långe som jag rent tappat så! Så, planen är att få komma tillbaka snart och försöka få upp den! Måste bara införskaffa lite mera flöten, då gäddan drog med en massa lina, tafs, trekrok och flötet...  Jag får ju som blodad tand. 


 

Umeälven, en underbar höstfiskdag.


Var hos läkaren idag. Blodtrycket är nu nere på nästan normalt. Inte riktigt, men det har gått ner. Känns otroligt lättande. Lite mera utredningar och väntar på arbetsEKG och ultraljud på hjärtat. Hon dubbelkollade triggerpunker för Fibron, vilket inte var någon tvekan. Jag hade väl lite hoppats på att det kanske inte egentligen skulle vara fibro längre. Nåja, MR på hjärnan var i alla fall helt normalt och det vara innehåll där. Nu senare idag väntar skiktröntgen på njurarna. Bra att göra bort. En väldigt positiv grej som jag faktiskt egentligen inte tänk så jätte mycket på är ju att jag faktiskt gått ner i vikt. När jag tänker på vad jag nu gick upp efter min operation, alla mediciner och allt, så är det faktiskt över 6 kilo, kanske till och med 7 kilo. Sista tiden har det varit en väldigt långsam, men väldigt stadig nedgång. Perfekt tänker jag. 


 


Holmsund, tidig morgon i en havsvik.


Hösten är en riktigt trevlig årstid tycker jag. Friskt i luften och härligt. O lite fiske på det.


Sen är det lite andra grejer som händer. Väldigt roliga och saker som gör mig väldigt glad. Minns ni att jag tidigare sagt att jag fick en fråga vad jag ville bli när jag blir stor. Mitt svar blev kort och gott; -Jag vill bli lycklig! Det är den stora biten. Jag börjar känna lite av den lyckan, många små saker som börjar kännas bra. VIssa saker känner jag att de får ni vänta ett tag till på.   


Nu ska jag ta lite kaffe innan jag bestämmer om jag fixar stallet idag utöver röntgen och lite till. Men rida ut en sväng kändes rätt rogivande idag...


 

Min nya "hemliga" bäckröding/örings bäck. Så mysigt är det att få komma ut ibland.



Av Natali - 15 september 2016 22:34

Ibland blir det för mycket. För mycket som händer på samma gång. Så är jag övertygad om att alla har det i sitt liv. Helt plötsligt klumpar allt ihop sig och allt ska hända på samma gång.
I mitt gamla liv, ja, då klagade jag lite men oftast gick det ju ändå förhållandevis bra. Fick ta lite mer en period eller sova en timme mindre ett par dagar.
Numera blir det fortfarande så. Det kommer perioder då det är mycket som händer och allt händer på samma gång.
Skillnaden är att jag inte längre klarar av att det blir för mycket. Även om det förhållandevis ju är pytte lite saker så är det ändå för mycket.
MR röntgen. Möte med psykolog och läkare på stressrehab. Ridningen. Läkarbesök. Akutbesök. Köra och hämta katt (oplanerat) köra och lämna löpande hona. Hälsa på en kär vän och få följa med ut med häst och vagn och dessutom hälsa på på ridskolan i övik och kolla på lektioner. Köra bildelar till mamma. Köra sonen till grejer. Möte på skolan. Ungefär så har de sista dagarna sett ut, eller sista 1.5 veckan.
Det är för mycket.
Så min lärdom av det här?
Jag måste styra, även läkarbesök och skolmöten, så väl som de få egna roliga saker jag gör. Helst ska det bara vara en sak varann dag. Så att det inte händer något annat dagen efter jag gjort något.
Men, åh så svårt det är.
Katthämtande och lämnade hade jag ju kunnat välja att inte göra. Men jag vill. Jag har ju så småningom en kull på g. Att inte stanna och hälsa på min vän och sova över, ja, visst hade jag kunnat välja att inte. Men jag vill.
Läkarbesök på stressrehab. Ja visst, det hade jag kunnat omboka. Men bättre att göra bort.
MR röntgen. Visst, också ombokningsbart. Men det ville jag göra.
Akuten. Visst. Hade kunnat välja att bara ligga hemma och vila. Men nya symptom och bättre att få kollat.
Ridningen har jag redan hoppat över så mycket så vill inte. Men visst hade jag kunnat.

Imorgon kommer katten hem från parning. Jag fick se mig besegrad och beslutade att ta emot hjälp att få henne till umeå.

Jag måste sortera och även avboka /omboka läkare och annat. Både måsten och saker jag vill.

Så mitt mål. Att sortera och börjar planera upo mycket noggrant och dessutom se till att jag får vila mellan.

Så godnatt.

PS. Sista fisketuren. Fick en av de mindre gäddor jag sett.

Av Natali - 11 september 2016 17:24

Sitter utanför saga gallerian och väntar på min älskade son. Jag älskar honom över allt annat! Jag vore verkligen inget utan honom.
Jag är glad för otroligt mycket i mitt liv. Kanske mer nu än när jag var frisk. Jag har extremt lite stress och har hittat mitt sätt att se det positiva. Att inte fastna i en negativ spiral. Att glädjas åt den goda maten jag lyckats laga, de vänner jag har, mina katter. Att jag har en lugn och bra ställe att bo på.
Dessutom har jag fått låna in en nygammal hona och ska ta min första kull på jätte länge. (tack vare min bästa vän Camilla som stöttar mig genom allt). Det är en hona jag i början fick ta över från Camilla, men livet ändrades och det ena ledde till det tredje och det slutade med att fodervärden fick ta över den katten. Som nu kom tillbaka till mig.
Jag har varit och fått jätte häftiga fiskar i Norge! Något jag kommer leva med länge. Håller redan på att planera in nästa års resa dit. (fyller ju 40 så tänkte mig dra ihop en 40 års resa och få lite bidrag till min kostnad).
Men då kommer sådana här dagar.
Jag ser folk som joggar, tar cykel dit de ska, långpromenader och kan vara aktiv. Bara tanken att kunna ta cykeln iväg någonstans! Jag kan inte det.
Sådana här dagar när jag är inne i ett skov, som dessutom blir värre och värre. När jag får kämpa att bara ta mig igenom dagen.
Jag vet inte ens vad det är som hänt i min kropp. Två och ett halvt år senare!
Just idag hade jag bara velat dra täcket över huvudet och inte kolla upp förrän nästa vecka.
Åter igen har jag tagit ut mig. Gjort för mycket.
Sådana här dagar vill jag inte vara med om. Men de kommer mer och mer.

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se