Imorgon ska jag till läkaren. Ny Hälsocentral, nya läkare. Planen var att skriva ut lite papper och ha som underlag. Men det har bara blivit några snabbt nerladdade rader. Ska försöka få ihop det lite bättre imorgon.
För många år sedan handlade det nästan om att liksom trötta ut sig inför läkarbesöket. Inte för att verka sjukare än vad man var, utan för att tvinga sig själv att visa upp hur det var. Numera så måste jag samla energi för att en orka med att ta mig till läkaren. Att dessutom orka med att ha fokus på det jag måste få fram är jätte jobbigt bara det.
Känns lite nervös, för tänk om det här bara blir ännu sämre?
Jag hoppas i alla fall att jag får något bra ut av det.
Jag har ett akvarium nu. Är rätt avkopplande att spana på. Katterna tycker också det är intressant.

Nu ska jag försöka sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med me, hur är det egentligen?   Jag tänker inte gå in på medicinska termer, för helt ärligt så kan jag inte det. Jag orkar inte gå igonom och läsa och lära. Jag har ingen koll på forskning och alternativa behandlingar osv. Jag orkar int...

Min far, min biologiska far, sa en sak till mig för ett bra tag sedan. Det var något som etsade sig fast och något som tyvärr stämmer så mycket. Det han sa var: - Du har ett stort tomrum inom dig, ett svart hål, som du försöker fylla. Ett tomrum av ...

Jag sitter fast. Fastnat på ett ställe där jag inte vill vara. LIkt en fluga i en flugfälla. DÄr klibbiga trådar håller fast den och hur mycket den än kämpar sitter den där.   Lever ett liv som jag inte vill leva. Sitter här och kan inte göra så ...

Läste precis ett så bra inlägg på fb gruppen Millions missin uk. Så bra att jag istället för att försöka somna om var tvungen att skriva här. Millions missing är en rörelse som vill visa upp alla vi med me som bara ligger hemma och inte kan röra oss...

Hur tillåter du andra att behandla dig?   Jag har lärt mig mycket och klivit väldigt mycket framåt genom mitt liv. Från en väldigt brokig uppväxt, på många olika sätt, har jag ändå lärt mig försöka se det positiva i livet.   Men en sak som ja...