Alla inlägg under maj 2017

Av Natali - Tisdag 16 maj 23:48

Ibland kan det vara tätt bra att verkligen berätta hur det faktiskt är. Att erkänna att livet är jättepest just nu.
Går isäng med en helt annan känsla i kroppen idag.
Glädje när jag äntligen fått hem maten till blid och hon äter jättebra. Lättnaden är så stor!
Jag har fiskat idag. Började med abborre. Lite mört och sånt. Sen flyttade jag på mig och drog efter gädda. Glädje är jag fick upp är så skönt!
Den var inte jätte stor, men en fisk!

Sen kommer det hända mycket framöver! Riktigt trevliga grejer.

Nu nattinatt!

ANNONS
Av Natali - Tisdag 16 maj 00:13

Sista veckorna har varit jätte tunga. Mycket mer än någon vet.
Kroppen vill inte. Jag har gråtit floder. Saknar vänner som inte längre finns. Saknar. Saknar hästar. Någon att gråta ut med. Saknar hund. Saknar livet. Jag har gjort bort mig, gjort misstag, sagt fel saker. Bilen blev körförbud på. Pengarna är slut.
Min kropp har strejkat ihop rejält. Vilket gör att jag inte riktigt håller ihop. Brukar ju inte visa smärta eller om jag är ledsen. Nu på slutet kraschade även den biten. Jag kunde inte längre se det lilla positiva i mitt liv.
Orsaken var förutom min extremt värkande och egentligen totalt utmattade kropp, avsaknandet av fisk.
Löjligt va?
Fast för mig just nu, hela livet!
Jag har extremt lite annat i mitt liv. Inget som är mitt och som får mitt hjärta att ticka. Så då blir det en rätt stor grej.
Dessutom har jag ju fått höra att förleksfisket ska vara helt fantastiskt. Ge 15 gäddor på någon timme. Så det var ju vad jag fantiserade om.
Istället började jag med massa bom. Sen några enstaka små.
Dessutom fick de jag fiskade med fisk. Jag kände inte ens ett nafs.
Nu händer ju det alla. Att man inte får fisk.

De som jag fiskar med har nu fått se en ovanlig sida från mig. En deppig och beklagande. Som säger att allt jag gör blir fel och jag är värdelös. För så känns det verkligen. När fisket är det enda i livet jag har och när kroppen inte klarar samtidigt som jag sen inte ens får känna en fisk när jag tvingar kroppen att gå ut. Då kraschar jag. Jag blir deppig.
Så märker att det blir ännu mera fel, förutom allt innan. När jag beklagar mig och är deppig. Tänker att folk runt mig inte vet vad de ska säga till mig. Vill säga att jag inte direkt får stöd. Men helt korrekt är det ju inte. För det finns visst.

Gjorde ett inlägg på en större gäddgrupp. Fick en massa svar. Mestadels positiva och har fått mera kontakter. Förutom några som bara tyckte att jag var lite löjlig, alla kommer i den sitsen och det är bara att fortsätta nöta.
Självklart är det så, ibland får man inget. Dock fick det så stor effekt i mig, så jag inte orkar med att hålla skenet uppe. Där är ju skillnaden.
Så just nu är jag rätt nere och deppad. Så ber alla om ursäkt för att jag är nere och inte orkar hålla uppe en positiv anda just nu.


ANNONS
Av Natali - Lördag 13 maj 08:43

Det finns en "quote" med meningen:   

Alltså frågan om du känner att du bara vill sitta ute med någonoch bara prata hela natten. Tänker ofta på de raderna. Tänker gör jag väldigt mycket. Egentligen är det bara när jag är riktigt dålig, som jag nu varit de senaste två dygnen, som jag inte tänker en massa. Huvudet exploderar med tankar och funderingar om allt möjligt.


Inser att jag inte ha någon att prata med om allt det där. Oviktiga och viktiga. Jag saknar helt plötsligt. Det är ju så att jag har rätt många vänner, och känner mig inte ensam på det sättet. Men saknar ändå. Eftersom jag är så sjuk som jag är så orkar jag inte ta kontakt, orkar inte ta intiativ. Vill inte vara sjuk. Så så fort jag pallar göra något, så gör jag ju någon aktivt istället. För att slippa tänka möjligen. När man står ute och fiskar och försöker få storgäddan är det inte lägge att filosofera. Så nä, det blir inget prat om allt mellan himmel och jord. 


TÄnker så mycket och så lite kommer ut. Önskar jag kunde få ut alla tankar och funderingar. Men jag har ingen som jag kan sitta hela natten och prata med. Saknar en vän som jag verkligen bara kan prata med. VIsst saknar jag något mer än bara vän också, men det är något som jag hoppar över just nu, då mitt liv är som det är, så ska ingen behöva vara engagerad i det på något annat sätt. Men att ringa och få prata.


Nu är det inte så att jag inte har vänner jag kan ringa. Men jag vill inte störa. Ju sämre jag är, desto mera skulle jag behöva folk att prata med, men ju sämre jag är, desto jobbigare blir det ju att börja ett samtal. Så det blir lite haltande. Jag orkar ju dessutom inte engera mig som jag vill i andras liv, vad som händer och hur allt går. Så då faller jag ju bort. Eftersom jag inte syns och finns. Det är ju rätt skönt att jag vet att det inte är för att folk tycker illa om mig och inte vill vara med mej. Ja, nog finns det folk till det också, självklart, men bara för att jag inte pratat med en vän på en elelr två månader tror jag inte att de inte vill. Utan annat i livet kommer ivägen.


Men just nu, när fisket bara går åt skogen, så känns det lite mera att jag inte har så många nära att sitta och prata med. Ja, för fisket går inte bra. Även o jag fått lite, så känns det lite mera som jag bara ska ge upp. Självklart kommer jag fortsätta, men jag hade ju hoppats på att få en sån där fantastiskt dag med massa hugg så jag fick något att må gott över. Nu uteblir det och resten av livet hinner ikapp. Fisket är lite som en drog, där jag kan glömma hur jag egentligen mår. När det uteblir komemr känslan ikapp och jag ser att jag inte har så mycket annat.


Men jag är positiv och vet att det kommer bättre dagar. Dagar där jag mår bättre, eller rättaresagt orka hålla ihop tankarna mera och inte tillåter mig känna, tänka eller vara svag. Just nu är jag lite svag. Så jag drar mig undan. Jag tar inte kontakt med folk, för jag vill inte visa min svaga sida. 


Är otroligt lättad över all hjälp jag får från hemtjänst och andra. Att jag får ledsagning och där har Milton nu fått ta vid lite så han får ett sommarjobb. Så får han kanske kommaigång och fiska lite inför norge, som han bestämt ska blir jätte kul. Åh, norge resan längtar jag otroligt till. Första dagarna åker jag med syskon och Milton. Äntligen lite familjetid med dem. 


Nu ska jag se om jag kan skruva upp en av spörullarna, som bestämde sig att ge upp igår. Inser att jag inte alls har någon koll på hur de funkar, så dags att se om jag kan få till det. ;-) 


Avslutar med att de är de små sakerna som gör livet värt att leva. Värt att minnas!


 

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017 >>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se