Alla inlägg under juni 2016

Av Natali - 30 juni 2016 04:11

Jag är en väldigt handlingskraftig och praktisk människa. Jag är egentligen väldigt intelligent, men jag känner ju själv att det kanske inte märks så mycket för jag känner mig rätt korkad numera. Men det är ju pga min enorma fysiska utmattning som gör mig trött.
Men tillbaka till mitt första påstående. Jag bryter ihop tillslut. Ibland pga att jag gjort för mycket, ibland för andra saker. När jag bryter ihop, som jag gjorde ikväll/inatt, för andra orsaker (Även om min sjukdom /Sjukdomar hjälper till såklart) visar sig min handlingskraft i att även om jag faller ihop så tänker jag oftast, rätt snabbt, ut en plan. Därav också lite intelligens kvar faktiskt.
Men det är ju också så att gäller det bara mig, alltså saker i mitt eget liv, då är det alltid lite mindre självklart att jag ställer mig upp med ett mål.
Som nu ikväll gäller det min son. Ibland är han min enda orsak till att jag kliver upp alls. Det gör ju allt genast annorlunda!
Jag har redan en liten grundplan. Några första steg. En grej är ju att få utökad hemtjänst. Har ju känt länge att det har behövts. Men så länge jag känner att en sak är för min egen skull, då funkar det inte. Jag kan inte förmå mig själv att fixa det för mig. För att jag på något vis inte kan acceptera att jag själv är värd det. Men nu, när jag utan tvekan behöver all min styrka, kraft och energi till att hjälpa min son, då har jag inga problem med det!

Jag känner mig också lite förbannad. På samhället och mitt tankearv från min uppväxt. Jag är ju nu sjuk. Ingen dödlig sjukdom. Men jag är mindre värd! Delvis genom min uppväxt så anser jag ju mig själv inte duga. Sjuk. Men självklart är det också lite så i samhället att jag är lite mindre värd. Jag blir ifrågasatt av alla instanser i samhället. Läkaren först och främst. Sen kommer af, fk och andra som man möter ytligt.
Jag kan förstå att det jag är sjuk i (som jag inte heller själv vet riktigt vad det är) är rätt svårt att greppa. Folk börjar förstå lite vad depression, ångest och utmattningssyndrom är. När jag säger att jag inte har något av det blir det nog svårt att förstå.

Jag kan bli arg på mig själv som drar mig undan. Som ställer mig bortanför världen. För att jag ibland inte orkar med. Inte andra människor. Men min egen sorg att jag inte kan vara med i livet. Att jag själv ställer mig i utanförskap. Att jag själv, mycket pga min uppväxt, anser att jag nu är mindre värd.

Har också isolerat mig själv från känslor. Ändå vill jag mer än någonsin träffa någon. Jag hoppas fortfarande. Men jag får den känslan i mig, att så länge jag mår som jag gör, vill jag ju aldrig "tvinga" mig själv på någon annan. Även om jag i samma veva blir arg på mig själv för nog har jag väl andra saker att ge? Inte behöver jag en fysisk stark kropp för att duga? Någonstans tänker jag att jag faktiskt visst kan träffa någon! Det måste kunna funka så. Inte kanske min framtida äkta hälft, men någon att bara vara med?

Nä, min första plan nu gäller ju min son.
Vi behöver lära känna holmsundsbor. Vi behöver vänner. Min son allra mest. Han är jätte jätte jätte ensam! Så jag måste hjälpa honom! Vilket innebär att jag måste orka gå ut på byn. Vilket innebär att jag behöver mera hemtjänst. Jag ska dra ner på min ridning. Jag måste ha en bil! För jag klarar faktiskt inte ens av att cykla till andra änden av byn utan att bli liggande sen.

Jag har faktiskt också ett klart mål. Att han ska hitta vänner och inte bara behöver gå hemma med sin sjuka mamma hela dagarna... ;-) kanske kan jag även hitta vänner på köpet.

Nu har jag sorterat tankarna nog för sömn tror jag.

ANNONS
Av Natali - 7 juni 2016 00:03

Sitter på verandan i ett stilla holmlund i den ljusa sommarnatten. Har sällskap av lilla Affe och förstås alla fåglar som sjunger.
Känns mig dock underligt tom. Känns som jag liksom står och väger och väntar på att något annat ska komma i livet.
Att njuta av det som finns och uppskattar verkligen det lilla underbara sakerna jag har i mitt liv! Har vänner och jag är så underbart glad att ni finns i mitt liv. <3 (min son, mina katter också förstås).
Men ändå är det så svårt ibland att vara här och nu. Jag vill mer än jag kan. Sådana här gånger gör det lite ont inombords utan att jag egentligen har det. Något gnager.
Men nu ska jag i alla fall njuta av ett bad (gäller att passa på när det finns ett badkar) och min bok.

Godnatt allihopa.

ANNONS
Av Natali - 6 juni 2016 01:14

Under en lång period har jag isolerat mig själv. Jag har såklart träffat vänner och pratat med folk. Men jag har liksom inte tänkt att jag egentligen var någon trevlig att prata med eller vara med. För att jag inte orkar hålla reda på saker längre eller riktigt orka prata så mycket.
Likadant på Facebook. Jag läser det mesta och gillar mycket. Men har sällan kommenterat. Enkla anledningen till det är dels att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Sen så har jag ofta tänkt att ingen egentligen är intresserad av att läsa mina kommentarer. Att jag inte vill vara den som är knepig och skriver kommentarer som ingen vill läsa...
Riktigt så är det ju inte.
Jag behöver ju inte hålla reda på allt eller vara värsta konversatören.
Om jag berömmer någon som har lyckats med något, eller glädjs med någon, eller bara berättar att jag tycker något var fint, det är klart att man egentligen alltid blir glad över att höra att någon tycker något är bra.
Att våga visa vad jag tycker om saker är inte min starka sida. Vare sig det är positivt eller något negativt.
Men att visa att man tycker om något eller någon är aldrig fel. Det kan aldrig egentligen bli fel att bry sig om andra. Att våga.
Så jag har nu börjat kommentera på Facebook. Ett steg. ?

Jag är tillfälligt hundvakt åt min bästa väns två hundar. Det är både helt underbart och, ja, visst är det lite små jobbigt med. Men inte hundarna i sig. Utan mina katter tycker inte alls om den ena hunden. Han har lite hög integritet och morrar när katterna kommer nära när han ligger ner. Men det går bra. Det är mysigt med hundar.

Nu säger jag godnatt, men bjuder på lite bilder.

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se