Alla inlägg under juni 2017

Av Natali - Onsdag 28 juni 09:56

Vill bara påminna om att ta vara på de små sakerna. De är de som känns och stannar kvar i hjärtat.
En fågel som flög förbi, en solnedgång, ett regn eller bara en enda regndroppar.
Kanske inte just den Micro grejen stannar i minnet, men om du låter allt det lilla fantastiska som du får i ditt liv, få plantera en liten droppe lycka i ditt hjärta, då kan du vara lycklig.
Oavsett vilka svårigheter vi går igenom så kan lite göra mycket. Kanske inte rädda ett helt liv, men skänka lite glädje.
Sitter med min älskade blid i famnen och är så lycklig i hjärtat att hon finns med mig. Aldrig förr har ett djur betytt så mycket för mig. Vi har ju kampat ihop i åtta år och blev sjuk ungefär samtidigt. När jag är kraschad finns hon alltid nära. Varje natt sover hon bredvid. Kollar jag på tv så finns hon i min famn. Ligger jag i muskelryckningar finns hon där också. Så länge hon är där jag är så är hon nöjd.
Nu är äntligen hennes mun sanerad och hon kan slippa ha ont.
Jag är lycklig att hon finns i mitt knä här och nu. Vet ju att en dag kommer hon inte finnas där. Jag hoppas bara att den dagen är långt borta.
Så lägg allt de små sakerna som glädjer i minnet i era hjärtan. De behövs!

ANNONS
Av Natali - Onsdag 14 juni 19:39

Känns lite overkligt. Något som jag nu jobbat hårt för, eller det jag har kunnat, i två år. Jag fick en tid hos en ME expert, nästa onsdag! Är i privat regi och kostar en slant. Men om det kan ge mig en diagnos och mediciner och en lugnare vardag är det så värt det! När det väl gick in att jag hade bokat in besöket, kom lite panik! En panik inom mig som sa att oj, får jag ME diagnos nu, då går det inte längre att tro att jag kanske kan ha något annat som går att bota! Då kommer jag få dras med diagnosen resten av mitt liv. Jag kommer vara sjuk! På riktigt.


 


Ja, nu är det ju inte så att jag inte är sjuk nu. Men hur mycket jag än jobbat för att få utredning så känns det som en chock att nu är det snart där. Får jag en diagnos nu, vad kommer hända? Hur kommer livet bli? Då vet jag ju vad jag har och hur mycket jag måste ställa om mitt liv, för all framtid! Kommer jag få alla mediciner som specialistläkaren kommer rekkomendera och skriva ut åt mig? Kommer jag få hjälp sen här hemma? Me/CFS är ju en svårbehandlad sjukdom som sällan ses på med blida ögon av den "vanliga" sjukvården. Väldigt lite kunskap och ofta tas det inte som en riktigt sjukdom utan det rycks på axlarna och skrattas åt. 


Om jag hade något annat fanns det ju möjlighet att kunna få mediciner som kan göra livet bättre, eller hjälpa mig att bli frisk. Så jag slapp begränsa mitt liv och slapp ligga medvetslös o perioder. Men nu kommer ju troligen en me diagnos. Känns både så lättad, äntligen får jag träffa en expert och äntligen kanske jag kan få någon hjälp om hur jag kan leva. Men samtidigt också en liten panik, lite att nu är det verkligen kört. För chansen att jag blir frisk från Me, speciellt eftersom jag blivit sjukare och sjukare sedan insjuknandet 3 år sedan, är liten. Även om det kan hända. Jag har ju liksom börjat drömma om 25 % jobb. Fördelen är ju att jag kommer veta. Kan lägga upp livet. Kan få lite hjälp med mediciner (förhoppningsvis får jag fortsatt utskriven ev mediciner från min läkare, vilket är långt ifrån säkert) och kanske få lite lättare liv och möjligen kan jag orka lite mera. Men måste nog också begränsa mig ännu mera än vad jag gjort. Men flyget är bokat och allt är planerat. Flyger ner till göteborg över dagen och det kändes sååå skönt. Kommer hem och kan slappna av på kvällen. Sen dagen efter får jag sällskap och sen firas midsommar med min allra bästa vän i hela världen. 


Det händer annat positivt i mitt liv. Även om jag fortfarande väntar på att det rycks bort. Att våga hoppas på att det bra i livet är på riktigt har jag lärt mig att det brukar inte vara. Så kan det i alla fall kännas. Jag förväntar mig väl det sämsta men hoppas på det bästa. Ta ut glädjen i förskott finns det ett ordspråk. Lika att det faktiskt inte hjälper att fundera på alla bekymmer för det hjälper ändå inte. Försöker tänka på det. Men dåliga dagar är det svårt att se positivt på saker. Just nu är det mest soffa och sängen som gäller då jag vet att jag gjort för mycket. Denna gången är det dock såååå värt det. Förhoppningsvis kan jag berätta mera snart. Det har gjort mig otroligt lycklig i alla fall.


 


Miltons utredning på BUP är klart förresten. Känns så skönt! Han har nu bekräftad Förutom tidigare dyslexi, även Asperger (eller autismspektrat 1:1 alltså väldigt lindrigt) och även ADD. Så lättande att få det på papper nu. Milton tog det jättebra och samma kväll gick vi, med vänner, på bio. Milton kommer och säger att bion blir lite som att fira att nu har jag äntligen fått diagnosen! Så otroligt stolt och glad över mitt lilla hjärta! <3 


Nu ska jag koppla bort med lite animal planet på tv. För jag orkar inte hänga med i en film eller liknande ikväll. 

ANNONS
Av Natali - Torsdag 1 juni 09:39

Ibland kommer känslan att jag bara vill rulla ihop till en liten boll och låta tårarna komma. Inte för att livet är jättehemskt just nu. Utan för rädslor och gamla händelser. Rädslor som ploppar upp och hotar att det kommer bara hända igen. Att livet är som en sprial och jag kommer bara hamna på samma ställe igen.


Jag har ju fått skuldsanering och det innebar en otrolig lättnad. Att få en nystart och få börja om. Att kanske se en ljusning. Men när pengarna inte finns för det jag vill göra. När jag inte vågar erkänna har lite det finns. Jag är helt ärligt så super dålig på att planera ekonomin. Ja, inte så att jag sätter mig i skuld igen. Men det har blivit lite väl mycket fiskeprylar och dessutom anmält till två fisketävlingar och jag har inte varit så återhållsam när det gäller matinköpen, det har blivit för mycket snabbmat och halvfabrikat. Det är ju pga min orkeslöshet och sjukdom, men det är för mycket ändå. 


Att erkänna hur saker är när jag ser det som något dålig är inte lätt. Har ju fått jobba rätt mycket att bara våga visa hur dålig jag egentligen är i min sjukdom. Sen ska jag erkänna hur lite pengar jag egentligen har. Jag vill inte. Vill verkligen inte.


Just nu är jag helt slut som artist och behöver vila. Jag orkar inte riktigt hålla mitt positiva tänk uppe. Har fått hjälp av min mamma och fixa bilen. Nu var jag tvungen att byta hjullager på bilen också. Jag har inte råd egentligen. Dessutom har min älskade blid ont i munnen igen. så jag måste boka tid och dra ut resten av de dåliga tänderna. Annars förlorar jag henne. Vill inte göra det. Jag måste också fia en massa med tänderna. Pengar. Sådana här dagar känne rjag mest för att flytta till en totalt öde ö någonstans och bara leva på kokosnötter. :-P 

 


Imorgon eller dagen efter det kommer livet se ljusare ut. Just nu behöver jag sova. Men en massa ska ordnas först. Imorgon är en annan dag. 

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se