Alla inlägg under juni 2014

Av Natali - 27 juni 2014 12:52

För två år sedan ungefär, fick jag en fråga. Jag vet att jag innan jag raderade hela min blogg tog upp detta på den gamla bloggen. Frågan var vad jag ville bli när jag blev stor, ja lite skämtsamt förstås... Mitt svar var bara kort och gott, -Jag vill bli lycklig.


Men hur skapar man lycka? Hur ska mitt liv vara för att jag ska vara lycklig?


Kan jag skapa min egen lycka? Ska jag leta någon som jag kan vara lycklig tillsammans med? Sitter lyckan i att passa in i samhället och jobba 8 timmar per dag och ha fyra veckor semester per år? Sitter lyckan i en häst? En snygg bil? En resa? Uppleverser? Bli en kändis, rock stjärna eller något sådant? Gå ner i vikt och måna om mitt utseende? Flytta till ett annat land?


Vad har jag nu som gör mej tillfreds med mitt liv?


Min son är en stor lycka. Han älskar jag ju över allt annat. Tyvärr har omständigheterna gjort så att han nu mestadels bor hos sin pappa. Han mår helt ok. Men känslan av att ändå misslyckas gnager rätt hårt. Nu har jag äntligen eget boende, om än bara ett lite rum, så jag kan ha honom hos mej. Men blir lite trångt förstås.


Jag har en häst. Han gör mycket för mitt eget välbefinnande. Men just nu så har allt runtomkring som strulat gjort att jag fattade beslutet att han är ute på foder. Men just nu verkar det som han kommer tillbaka. Så en lycka i mitt liv är min häst.


Mina två katter. De har också en del historia bakom sig, men nu kommer jag aldrig släppa dem. De älskar mig villkorlöst och det är de och min häst (ja min son också) som jag är trygg i att de faktiskt tycker om mej, oavsett vad som egentligen händer, vad jag gör, jobbar med, ser ut, hur jag klär mej osv. De är dem jag drar min kärleksenergi från. De är dem jag har.


 


Jag gör annat som får mej att må gott.


Ni som följt mej lite genom åren vet att sommartid är en stor, stor sak att fiska. I fjol när jag hade praktikant hos mej i firman, så hände det faktiskt mer än en gång i veckan att vi spenderade slutet av dagarna o fiskade istället för i stallet, ja jobbet var vi klara med.


 


Fiske är för mej både rogivande och lite adrenalinkick. Att bara få vara helt uppslukad av något och inte behöva tänka på något annat. Det ger också underbara naturmöten. Förutom myggen, de kan jag vara utan. Men bara här i veckan såg jag bäver. Vilket är nu snart inne på två siffrigt de gånger jag har mött och nästan haft närkontakt med bäver. Tror det innebär att jag är rätt fokuserad på fisket och inte stör min omgivning så mycket, för vissa tillfällen har jag varit så nära som 1 meter från, eller de har kommit nära mej. Jag har ju även sett Mink, älg osv, närkontakt med sångsvan, tavelsjöodjuret (som ju var någonslags vattenlevande däggdjur jag såg förstås, men kunde inte avgöra vad det var)... De ger mej minnen.


 


Har fått upp både riktigt stora gäddor, min största var en strömgädda på 13 kg. Sen abborre på 1.1 kg, Harr som jag inte har någon aning om vikten på, antal stycken på typ ca 40 cm. Har ju även fått öring, röding, regnbåde osv. Ja, har bara så där 15 år gammal utrustning, och har helt enkelt inte möjlighet att köpa annat, så jag får ta de medel jag har. Nu fick jag ett flugspö av min far och har lyckats samla på mej massa flugor. Har ingen aning om vilka flugor är vad, men jag tar mej ut i vattnet och har fått en mini harr i alla fall. Har faktiskt hittat en gratis kurs o tänkte se om jag kan lära mej.


 


Oj vad långt det blev om fiske. Men har ju som inte varit så mycket "ledig" på många år, som jag är nu. Så just nu är det en otroligt rogivande och trevlig syssla att få fiska. Har ju fiskat sedan jag var tre år gammal och är något som jag aldrig kommer lägga åt sidan. Jag gick ut på krogen igår, bara tog en öl, ni vet så där bara för att jag kunde. Jag började prata med en och ja, visst var det trevligt. Sen sa han helt plötslig, jag fick en 8.5 kg gädda häromdagen. Då var verkligen konversationen igång, för då kunde vi prata fiskehistorier. Var trevligt att bara hitta någon så där att surra med. O vilken flax att det blev fiskeprat.


Sen har jag förstått att det inte är vanligt att tjejer är så intresserade eller sådan som jag. Alltså mitt fiske är en bit av mej som jag aldrig riktigt kan maskera mej annorlunda från. När jag får en större fisk på kroken så blir det spännande och då är jag alltid mej själv. Då får jag lite adrenalin, jag får lite endorfiner i kroppen och jag känner en stunds lycka. Samma som när jag är ute o rider eller mina katter kryper under filten när jag sitter i soffan och kurrar högt. Jag mår gott. Något som ger bara mej välbefinnande.


Att jag inte är som andra tjejer är ingen hemlighet. Jag tvekar inte för tyngre jobb, eller sådant som är mera mansdominerat. När jag gick utbildningen för yrkeschaufför fick jag vid ett tillfälle frågan om jag var dålig på något? Jag har alltid haft lätt att lära och plugga, speciellt om det är något som jag tycker om. Det jag svarade var: -" Jag kan varken sy eller sticka, och kommer aldrig kunna det".


Jag börjar vara riktigt skit less på situationer där någon gär skilland för att jag är tjej. Tror att jag kan mindre eller att det har betydelse att jag är tjej. Har så många gånger fått göra ett tre dubbelt så bra jobb och aldrig vika en tum i min attityd att jag är stark, jag kan lika bra, eller bättre än killarna. Ja, nu pratar jag om bilar, fordon och sådant. MInns när jag skulle lära mej svetsa på gymnasiet. Jag tror jag fick göra dubbelt, om inte mera, så många prov, även när svetsarna såg helt perfekta ut, bara för att överbevisa på något vis att jag kunde. Jag fick göra om, göra om och göra om. Kändes också som att alla lärarna var extra noga när de granskade mitt arbete på bilarna. Men kanske har det också hjälpt mej. Men är så less nu på att jag alltid måste hävda mej när det blir en fråga att jag är tjej. Varför ska det vara något annorlunda?


 


Men nu kom jag bort från min grundtes, vad ska jag göra för att vara lycklig?


Just nu kan jag bara ta de små sakerna jag har i vardagen och göra de till mina små lyckostunder. Mina saker som gör mej lycklig. Det jag behöver. Men samtidigt så är det så mycket i mitt liv som inte funkar och har kraschat. Så blir svårt att hålla huvudet över ytan alltid. Försöker bara samla så många små lyckostunder som jag kan och ta mej vidare. Solen går alltid upp nästa dag. Och imorgon kan alltid bli bättre!


Men nu stundar en trevlig helg, ikväll träffar jag många bilburna vänner, och början på kvällen, middag och trevligheter med simon och sen vidare ut på stan och träffa massa människor. Att ha vänner är också en sådan där lycka. Vänner som är bra vänner som man alltid kan vara vän med. Oavsett om något kommer emellan, o blir det något strul, så är det ju mest av allt bara missförstånd, som vi reder upp. Jag har mer vänner runt mej än vad jag tidigare insett. Även om jag inte låter så mycket tränga in i mitt hjärta. Vissa människor som jag verkligen lärt känna, kan jag i vissa fall låta ord som känns bra, faktiskt komma ända in i hjärtat, men livet är lite komplicerat och jag vet ibland inte hur jag ska göra allt. Det blir så lätt fel känns det som, så oftast stänger jag bara igen mej själv. Jag har mitt skal uppe för att jag varken vill såra andra, eller bli sårad ännu mera själv.


Något som också gör mej lycklig är konst, att få skapa. Att fota och sen se bilden och känna igen känslan som var när jag fotade. Så några bilder har ni fått, o några fler kommer här.


Nedan är min 1.1 kg abborre jag fick i fjol. Det var Pb, men som det verkar nu, så lär den kanske öka innan den här sommaren är slut. ;-)

En liten nätt abborre på 5.5 hg, som jag fick upp här om dagen. Var uppe fyra på morgonen och fiskade strax utanför umeå i älven. Här fick jag även lite bäver möte.

 

En liten 4.5 kg gädda som jag fick upp nära föräldrarna. En strömgädda och det var riktigt roligt. Vi höll på i säker 15 min, och gäddan hoppade väldigt många gånger och rusade rätt bra emellanåt.

 

Tidigare samma dag fick jag denna, strax över 3 kg gäddan, och en till ca 5 hg abborre.

 

Bara en bild sen som jag tycker blev rätt fin. Känslan och inramningen blev bra. Har nog tänkt nu, efter lite städning här hemma, ska jag gå o fiska där. Fick vad som kändes som, ett bra napp där i förrgår, men tappade fisken, då tyngden (bottenmete) fastnade. Så jag hoppas det kanske kunde varit en större abborre, eller harr.

 


ANNONS
Av Natali - 19 juni 2014 23:48

Vad lever vi för? Vad får vi ut av livet? Kan jag somna idag och känna mej nöjd med mitt liv som varit om kan inte skulle vakna igen? Hur vill jag leva och vad vill jag ha ut av mitt liv?


"Lev varje dag som det vore den sista", "It´s not about waitning for the storm to pass, It´s about learining to dance in the rain". På armen har jag citatet: " Life is a Journey, Not a destination. Jag har också lite levt efter att jag aldrig ska ångra det jag aldrig gjorde. Alltså alltid ta chanserna och möjligheterna, men om jag aldrig tog chansen så vet jag ju inte om det var mitt livs möjlighet.


Så hur tänkte jag att mitt liv skulle bli när jag var yngre? Vad levde jag för då? Ja, inte kanske jag hade ett bra o lyckligt liv då heller förstås. Men det finns en skillnad. O där har jag tappat bort mej själv. Jag är en upplevelse människa. Det har jag tappat bort. Jag somnar på nätterna, eller försöker, och är inte riktigt nöjd med dagen. Ja, visst är jag nöjd med dagen idag. Men det finns saker i mitt liv som har trillat bort.


Så som ordspråket säger, livet är inte att gå i mål utan att uppleva allt på vägen dit. För mej behöver jag uppleva saker. Få minnen med mej från saker jag gör i livet som bör mej på vågen framåt. Upplevelser. Inte så att jag ska ta en ryggsäck och vandra upp på Mount everest. Men små saker och resor eller upplevelser som för mej framåt och får mej att somna på kvällarna med ett leende på läpparna. Något som får mej att må gott i kroppen.


Inga stora saker. En fjällvandring, en fiske resa, en titt i en grotta. Något. Har länge velat tex åka på något häftigt fiske, men har ingen som jag kunnat åka med. För jag kan ju inget egentligen om fiske. Visst, har fiskat sedan jag var tre år, och kan vara ute i över 12 timmar utan så mycket mat utan att jag blir less. O får ju fisk, men kan bara mest gädda o abborre. Så har väl fastnat lite att jag inte kan. Min tanke har varit, jag kan inte, för har ingen som följer med.


Men tänker att jag kan visst. Bara o packa tältet och ta reda på något härligt ställe att åka till, behöver ju bara vara en två timmar körning och sen några timmars promenad. Det är ju varken dyrt eller svårt, bara leta.


Så ska försöka fundera vart jag ska eller vad jag vill uppleva. Ta tältet en natt o vandra ut på fjällen bara för att. Jag behöver lite annat. Men nu är det midsommar och jag ska försöka sova.


 


ANNONS
Av Natali - 10 juni 2014 10:20

Att se tillbaka på gårdagen och tänka på det positiva som hände, gör du det? Ja men visst, det är ju solklart, eller? Jag funkar inte alls så. Men något som jag känner är nästa steg att jobba med.


Låg vaken en del inatt och kunde inte somna om eftersom tankarna snurrade. Tänkte tillbaka på saker som var både länge sedan och även bara nyss. Mitt problem är att jag minns alla de saker som jag gjorde fel, eller kanske det som jag tycker jag gjorde fel. Allt från väldigt små grejor till kanske större. Kanske är det så att de runt mej inte alls funderar på de saker jag gör, eller ens registrerar det jag tyckte blev fel?


Ja, och det säger ju sig själv, tänker jag bara på det negativa, så blir allt bara jobbigt. Visst är det så. Enkelt, då ändrar jag bara tillbaka?


Så lätt att ändra beteende och det man fått lära sig under sin uppväxt är ju nu inte så lätt. Att från att tänka på allt som var fel till allt som var positivt är inte så lätt. Men visst är det saker jag gjort eller som hänt, vaje dag, som är något positivt. Något som gör mej glad eller som jag ska må bra att jag gjorde. Men det är så lätt när oftast det jag ser som negativt som ligger närmast ytan.


Så, min nya utmaning till mej själv, tänka på minst en bra sak som hänt varje dag och känna mej bra. Att jag gjorde något bra. Att sakta bygga upp från negativt till postivt.


Mitt liv är ju väldigt rörigt just nu och har absolut ingen fast punkt överhuvudaget. Men den förmåga jag har och som gjort att jag fortfarande är kvar och kan fortsätta är min förmåga att hur ont jag än har, hur mycket skit allt än blir, hur mycket jag än är utan bostad, så tänker jag alltid att imorgon, imorgon, då blir det bättre.


Jag är en överlevare och kommer alltid, alltid, överleva. Jag måste bara se till att få struktur och ordning i mej själv, så kommer kaoset runt mej också sakta räta upp sig efter mej. På en rehab/smärtkurs för många, många år sedan så sa en av föreläsarna att: -"Låt inte smärtan styra dej, utan styr själv din smärta". Korkat tänkte jag. Hur tusan ska jag någonsin kunna ta mej bort från allt det som var? Att knappt kunna ta mej upp ur sängen, eller för den delen ens kunna sova... Men åren har gått och jag insåg helt plötslig att nu är det så, jag styr smärtan och den har inte kontroll över mej. Jag har återfått lite av min positiva energi och skrattar lättare igen. Men än är det en bit kvar.


Att älska sig själv är svårt, men om inte jag tycker om mej själv, oavsett hur jag ser ut eller är, så kommer ju aldrig någon annan kunna göra det. Att inse sina begränsningar och ta mod till sig att ibland kunna kliva utanför ramen, med medventenhet. Att försöka se det positiva och bra jag lyckats med. Det är mina nya levnadsmål.  

Presentation


Välkommen. På denna sida kan ni läsa allt från glada rader till elände. Jag tar upp funderinga som jag stöter på i mitt liv och reaktioner och reflektioner över det samhälle vi lever i. Ingen politik, ekonomi eller världsnyheter, bara rena vardagen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Lämna ett avtryck här.

Senaste kommentarerna

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattaskaserier med Blogkeen
Följ nattaskaserier med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Arkiv

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se